Brottslighetens eldfängda bränsle
EN LITEN NALLE, en tygapa med långa ben, två små katter och ett trasigt gravljus. De är omgivna av höstlöv och det är bitande novemberkallt. Antagligen har de legat där sedan augusti.
Lite längre upp i backen leker barnen i Sparsörs skola. Det har gått nästan tre månader sedan en 16-årig flicka gick på fest i en blå klänning med axelband och snörsandaler.
Då var det sommar och varmt. Det hade varit ett femtiotal ungdomar i partytältet i trädgården. Ingen vuxen.
På samma fest gick en av hennes killkompisar i rutiga shorts och en t-tröja med en bild på ett skelett som rider på en häst. Det var egentligen bara en vanlig tröja med skräckmotiv som många ungdomar har. Men ibland blir det alldeles vanliga mycket speciellt.
Nu sitter pojken, som fyllt 17 år, inlåst på ett ungdomshem i väntan på rättegången. Han är åtalad för mord, grov våldtäkt och ringa narkotikabrott.
Åklagaren säger att “så mycket allvarligare brott kan man inte begå” och kommer antagligen att kräva det högsta straffet som kan utmätas för en brottsling som är 16 år: fyra års sluten ungdomsvård.
“Ja, för helvete det är jag, allt är förstört för mig nu”. Erkännandet kom fyra timmar efter att kroppen hade hittats bakom busshållplatsen som heter Sparsörs skola.
SLUMPEN GJORDE ATT de blev kvar där när kompisarna tog nattbussen hem. Flickan hade ringt på någon som skulle hämta henne.
Hon gick in i skogspartiet bakom hållplatsen för att kissa. Han kom efter. Hon sa något som gjorde honom arg, har han berättat.
Han slog henne hårt med knytnäven i ansiktet. Hon blev liggande. Då sparkade han henne upprepade gånger i huvudet. Han tänkte: “då kanske hon glömmer att jag slog henne”. Sedan rev han sönder hennes blå klänning och förgrep sig på henne.
Därefter släpade han ner henne i en liten bäck, täckte över henne och sprang hem. Dödsorsaken är drunkning.
ALKOHOL OCH droger. Brottslighetens eldfängda bränsle. Det var ingen drogfri fest. Det finns ingen anledning att hålla någon moralpredikan över detta faktum. Ungdomar har alltid druckit. Somliga mer.
17-åringen säger själv att han den kvällen drack vodka. En sjuttiofemma. “Lite full men glad” beskriver han sitt tillstånd. Han hade också rökt hasch. De slängde ut honom från festen för att han var full och stökig.
Bland de väderbitna kramdjuren ligger också ett inplastat vitt papper med stora tryckbokstäver: “VARFÖR? STOPPA VÅLDET!“
Hur många sådana lappar har vi läst? Just nu talas det ständigt om att vissa av oss tillhör “riskgruppen”. De ska tas om hand först.
Är det inte dags att någon också tar hand om en annan riskgrupp: alla våldsbenägna män. Och försöker få dem att inse konsekvenserna av för mycket alkohol och effekterna av våld mot en människokropp.
Låt skelettet galoppera bort i skymningen och aldrig komma tillbaka.
GP november 2009