Foto Mag­nus Sundberg

MAN STÅR PÅ per­rong 3 i Halls­berg och vän­tar på tåget till Alingsås. För­driver tiden med mobilen. Det lyser en röd etta på fb-appen. Där står “Mag­nus Sund­berg skriver om dig”. Så får man läsa detta!
Mag­nus, en GP:s bästa fotografer genom tiderna, minns vårt reportage om Jerry Williams. Jag minns det också. I min­sta detalj. Så är det med vissa jobb, de fast­nar i min­net.
Kom­mer ihåg att jag var skep­tisk till Mag­nus idé att ta en bild på Jerry utan­för Folkets Park i Udde­valla. Var rädd att det skulle bli lite töntigt. Men jag sa inget. Man ska inte lägga sig i fotografers jobb, de säger inget om mina frå­gor.
Däre­mot ska man vara engager­ade i varan­dras roller. Reportaget ska bli en hel­het. Ibland går man för sig själv, ibland är man nära varan­dra. Tip­sar, växlar blickar, pratar. Fyra ögon ser mer än två. Men aldrig ifrå­gasätta varan­dra.
Jerry vid Folk­parken blev dra­gar­biden. Ett utmärkt porträtt.
Minns även att jag satt länge och fun­der­ade på hur det återkom­mande Jerka-citatet “RACKEN ROOOLL!!!” skulle for­muleras. Jag hade tio ver­sioner innan jag bestämde mig. Ibland är det vik­tigt med bok­stäverna. Det finns ingen vet­tig förk­lar­ing, bara en känsla.
Läste fak­tiskt denna text i Bok­tor­net i P1 en gång. Det känns pre­ten­tiöst att läsa en tid­ning­s­text i radion. Och lite rum­phugget för lyssnarna mis­sade ju Mag­nus fina bilder. Tågre­san hem gick som på räls.