ATT STARTA EN sto­ry­grupp som arbe­tar med berät­tande jour­nal­is­tik på en nyhet­sredak­tion kan vara en sat­sning med trum­peter och flag­gor. Men det kan också börja med en beslut­sam och hän­given reporter med stöd i en välvil­ligt inställd deskredak­tör som kan fixa plats i spal­terna.
Sedan sparas alla läsar­reak­tioner, mail, tele­fon­sam­tal för att visa redak­tion­sled­nin­gen vilken effekt det berät­tande reportaget kan ha.
De flesta nyhet­sredak­tioner sak­nar en man­ual för berät­tande jour­nal­is­tik. Man kallar allt­ing “en bra story” oavsett om det innefat­tar rik­tiga berät­tande ele­ment. Mer om det här.
Fil­mare förstår det och det är mer utveck­lat inom eter­me­dierna. Det behöver också komma till tid­ningar­nas nyhets­deskar.
Man kan jobba på många olika sätt. Här är några exem­pel från USA som jag häm­tat från boken Telling True Sto­ries.
I tid­nin­gen Pitts­burg Post-Gazette sam­lades sex repor­trar och fotografer i ett dunkelt mötes­rum. De var trötta på att alltid klaga på hur dåligt allt var och ville i stäl­let försöka göra något åt det. Där­för bil­dade de i största hem­lighet “The sub­ver­sive sto­ry­tellers”. Ingen deskredak­tör bjöds in till deras möten efter­som de ville ha en öppen diskus­sion utan att någon sa “Bra idé Bob! Kan du ha den klar till i över­mor­gon?“
Det blev mycket prat men inget gjort. Det var ändå en deskredak­tör som till sist satte fart på grup­pen: “Hey Bob! Den nya base­bal­lare­nan invigs till hel­gen, kan inte du och den där grup­pen du har bevaka det”.
Det var ingen vän­lig invi­ta­tion, men de tog chansen. Sju repor­trar och fyra fotografer gjorde en annor­lunda berät­telse från läk­taren, pla­nen och bakom kulis­serna, väl­skrivet, annor­lunda bilder och ett starkt samar­bete med desken.

Lite mer trum­petande var det när Vir­gin­ian Pilot i Nor­folk star­tade ett “Nar­ra­tive team” som skrev för alla avdel­ningar, nyheter, ekonomi och sport. Den skulle inte bara bidra med goda his­to­rier till läsarna utan också bli ett gott exem­pel för resten av redak­tio­nen.
Teamet jagade kon­stant bra sto­ries, både kortare och län­gre, och blev ett litet lab­o­ra­to­rium för berät­tande jour­nal­is­tik. Medlem­marna träf­fades en gång i veckan och diskuter­ade sina egna reportage och stud­er­ade goda exem­pel från andra tid­ningar. Alla ville ha så mycket kon­struk­tiv kri­tik som möjligt. De hjälpte varan­dra att bli bät­tre, använda mer dia­log och för­bät­tra researchen ute på plats. De blev bra på att känna vad som funkade och inte funkade.
De job­bade med nyheter, även direkt vid stora hän­delser, break­ing news. När orka­nen Isabel i sep­tem­ber 2003 slog till mot Vir­ginias kust utsågs en reporter ur teamet som huvud­skribent, den som satte ihop storm­sto­ryn, det behövdes någon som kunde berätta den bra.
Detta att flera repor­trar gör research men en, säger en, tar ans­var för skri­van­det är något som borde prak­tis­eras oftare. Så kan berät­tande jour­nal­is­tik ska­pas på en redak­tion även om det bara finns en enda berät­tande reporter.

Stora tid­ningar kan ha större pro­jekt. Efter att en redak­tion­schef på Chicago Tri­bune hade haft en job­big fly­gresa kom idén upp att göra “A day in the life of the air travel sys­tem”.
64 (!) repor­trar och fotografer engager­ades. En grundlig research gjordes innan och varje reporter fick ett speciellt upp­drag under dagen med nog­granna instruk­tioner vad de skulle leta efter.
Efter­som det var första gån­gen för flera att jobba på ett nytt sätt var det vik­tigt att de förstod att de inte skulle göra ett van­ligt nyhet­sknäck. Målet var inte tio prat­mi­nus från tio olika per­soner. Det hand­lade inte om någon enkätjour­nal­is­tik utan om kvalitet och förd­jup­n­ing. Det var okej att bara prata med en enda per­son, så länge som det var rätt per­son. Stanna på plats, även om inget verkar hända och för­lita dig på att om du tar nog­granna anteck­ningar, får du också bra mate­r­ial.
En lead­writer sam­lade in allt mate­r­ial och skrev sto­ryn. Kopior skick­ades ut till alla inblandade för syn­punk­ter innan slutver­sio­nen skrevs. Cirka 15 pro­cent av allt mate­r­ial kom i tid­nin­gen.
Fort­sät­tning föl­jer. Läs även föregående bloggpost.