Slitna mynt

osäker valör

IBLAND KAN MAN få för sig att det bara är en massa ord man skriver, utan att tänka på att de bety­der något.
Valet av ord kan fak­tiskt vara avgörande. Tänk efter, de som skriver bra har också ett bra ord­för­råd och har för­må­gan att använda rätt ord vid rätt tillfälle.
Rätt ord är vik­tigt. Man måste mena vad man skriver. Krav på klart språk tvin­gar skriben­ten till ett gott förar­bete.
Att till exem­pel hålla i sitt eget språk och inte låta andra ta över det. Det finns näm­li­gen många slags språk som, likt datavirus, bara vän­tar på att få ta över en reporters: mak­t­språk, affärsspråk, byråkrat­språk, mod­e­ord, angli­cis­mer.
Bild­språk används inte så ofta i den vardagliga jour­nal­is­tiken. Kanske kunde vi bli lite djär­vare här.
Läs poesi! Det är min upp­man­ing. Poesi är ord som kokats ner till ett kon­cen­trat, pre­cis som en god sås.
”Anonyma som riskorn” är en bra liknelse som jag varit glad över om jag kom­mit på själv. Men man är ju ingen Tranströmer.
En annan fin liknelse hit­tade jag i en liten Pixi-bok för barn: ”Båten gled fram som ett strykjärn på en blå gardin”. I stäl­let för det där utslitna sals­gol­vet.
Ord kan tappa sin kraft. De blir som slitna väx­elmynt, till slut ser man inte vad de är värda.

Att tänka på vid textredigering

  • Titta först på det stora: dispositionen.
  • Ifrå­gasätt uppgifterna. Hur vet jag detta?
  • Kör stavn­ing­spro­gram­met. Kolla namnen.
  • Leta upprep­ningar. Använd synonymordbok.
  • Leta syft­nings­fel.
  • Var särskilt upp­märk­sam på avs­nitt du skrivit om; inga kvar­glömda eller felak­tigt böjda ord.
  • Utgån­gar efter pratminus.
  • Hänger meningar med bisatser ihop? De ska kunna läsas utan bisatser.
  • Se upp med byråkrat­språk, affärsspråk, mod­e­ord, angli­cis­mer mm.
  • Hänger det frå­gor i luften? Lämna inte läsaren i sticket. Fullfölj det som påbörjats.
  • Stryk ovid­kom­mande detal­jer och andra språk­liga infall.
  • Håll för sista menin­gen. Är den nödvändig?
  • Rev­idera inte under skrivandet.
  • Läs med en ”fien­des” ögon.

SPRÅKBRÅK: Hastighetsöverträdelse

Här är det 0 kilo­me­ter i hour.

ÅTER TILL DET kära ämnet angli­cis­mer. Nu läser man allt oftare att hastigheter anges i ”km/h” och tid i ”1h 8 min”.
Så här: ”De fär­dades i 150 km/h och resan tog exakt 1 h”. Om man skulle läsa den menin­gen högt, blir det: ”De fär­dades i 150 kilo­me­ter i hour och resan tog exakt en hour.”
Så har jag (ännu) aldrig hört någon säga. Man säger ”150 kilo­me­ter i tim­men” och ”en timme”. Då inställer sig frå­gan: var­för inte skriva som man säger? Alltså 150 km/tim (eller möjli­gen 150 km/t om man har ont om tid) och en timme eller 1 t.
Var­för ändra ved­ertagna begrepp helt i onö­dan? Räcker det inte med att det står ”Stop” på stoppskyltarna?