Så avdramatiseras textkritiken

MÅNGA TIDNINGAR finns ingen tra­di­tion för textsam­tal. Det krävs en del tålmodigt planerande om det skall bli bra — och fram­förallt: bestående. Enskilda sam­tal om tex­ter kan vara lätt att åstad­komma, det svåra är att få in det som en del i det vardagliga arbetet.
Syftet är att det skall bli bät­tre tex­ter i tid­nin­gen, men det är svårt att mäta. Vi kan inte säga att vi blivit 2,3 pro­cent bät­tre sedan förra månaden. Ingen reporter blir omedel­bart bät­tre efter en skri­varkurs. Det är en långsik­tig process.
En metod att på ett smidigt sätt komma in på tex­tkri­tik är att gå “bakvä­gen”. Det vill säga att börja med hur tex­terna kom till. Om vi talar för lite om våra skrivna tex­ter så talar vi ännu min­dre om hur vi gör när de kom till.
Det är samma med textsam­tal som med textcoach­n­ing: utgå från skrivprocessen. Grundin­ställ­nin­gen bör vara “lär av varan­dra”, att alla har någonting att lära ut och alla har mas­sor att lära sig.
Vi har fått ett verk­tyg för tex­tkri­tik: “Den här tex­ten blev inte bra för idén var dåligt geno­mar­be­tad” eller “Den här tex­ten blev bra där­för att det fanns en grundlig research.“
En annan vik­tig punkt i tex­tkri­tik är att und­vika bra — dåligt. Alla tex­ter, även de utmärkta, kunde skriv­its på ett annat sätt. Börja just med den frå­gan: hur kunde man gjort annor­lunda?
Finns det till exem­pel någon alter­na­tiv inled­ning? Kanske kom­mer man fram till att den var bra som den är.
Ifrå­gasätt även de bra tex­terna. På så sätt avdrama­tis­erar man textkritiken.

Det är svårt
… att ta itu med repor­trar som gör ett dåligt jobb. Ofta tar vi större hän­syn till repor­trarna än läsaren.
… att kri­tis­era den reporter som brukar vara bra. Men även en sådan reporter gör sina mis­stag eller fast­nar i manér.
… att ifrå­gasätta stora sat­sningar som kostat mycket pen­gar och tagit mycket utrymme.
… att efteråt kri­tis­era det som just då gick mycket fort. “Vi får vara glada att det kom ut en tid­ning.“
… att vara modig. En bra text kräver ett tydligt val, man måste ha modet att välja bort. Det är lättare att vara feg och göra ännu en plik­t­skyldig grå text som varken kan älskas eller hatas.

Det sak­nas
… vana att diskutera tex­ter och där­för blir ämnet känsligt. Och vi sak­nar forum för tex­tkri­tik.
… tid efter­som tex­terna inte är ett utta­lat pri­or­it­erat område går tiden ofta till annat.
… tydliga mål. Är vi överens om vad som är en bra text? Är vi redo att pri­or­it­era hår­dare i mate­ri­alet för att ge bra tex­ter utrymme och uppbackning?

Bör göras

  • Tex­tkri­tiken skall vara hjäl­pande. Den skall vara kon­struk­tiv och i grun­den pos­i­tiv. Den skall utgå från att reportern gjort sitt bästa, även om resul­tatet inte varit helt lyckat.
  • Tex­tkri­tiken skall vara analy­serande. Man måste kunna motivera kri­tiken — och beröm­met! Då lär vi oss något.
  • Det är lika vik­tigt att analy­sera de lyck­ade tex­terna som att ta reda på var­för det inte blev som man tänkt. Arbeta med de goda exem­plen! Ge mycket beröm och respons. Bör­jar man där har man också lagt grun­den för kon­struk­tiv kritik.
  • Starta korta avgrän­sade kam­pan­jer för bät­tre tex­ter. Fokusera en vecka kring bild­tex­ter, ingresser eller pratminus.
  • Vi ger mycket av oss själva i skri­van­det, där­för måste vi också få till­baka en del. Det är redak­tion­sled­nin­gens ytter­sta ans­var att inte lämna de skri­vande jour­nal­is­terna i sticket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *