ÄVEN OM MAN IBLAND kan tvivla på det, är journalistikens innersta väsen att söka sanningen. Någon sa att sanningen med litet s är vad som händer. Sanningen med stort S är vad som sker bakom det som händer.
Jag hittade ett gammalt klipp från Center for Investigative Reporting i USA med sju punkter om att söka sanningen. Här är de i min egen tappning:
1. Varning för antaganden. Det som är det luriga med antaganden är att de flesta är rätt. Men då och då är plötsligt verkligheten en annan än den man tror sig hitta i källmaterialet.
2. Folk berättar vad de tror sig veta. Få människor kan skilja på vad de verkligen vet och vad de tror sig veta. De berättar vad de misstänker, tror, hört från andra utan att riktigt veta. En bra fråga är “Hur vet du det?“Ställ den gärna till dig själv också.
3. Använd sunt förnuft. Ofta får man olika versioner av samma händelse. Leta efter vad som verkar vara vanligt sunt förnuft. Tänk logiskt. Försök att se saker som de är, inte som du vill att de ska vara. En story som verkar för bra för att vara sann, är ofta det. Inte sann.
4. Folk ljuger inte till 100 procent. Vanligtvis finns en kärna av sanning i alla historier. De flesta är inte kapabla att berätta en helt igenom falsk historia. En grundregel: de berättar den version som bäst passar deras position. Ett kort “Nej” kan vara en komplett lögn, men en längre mening innehåller ofta några fakta.
5. Upptäck vad som fattas. Under arbetet kan det vara bra att göra en lista på vad man inte vet. Särskilt när man har ett bra material och kanske är lite stolt över vad man fått fram. Leta alltid efter hålen!
6. Hetsa inte fram sanningen. Okej, det finns deadlines. Men en deadline är aldrig någon ursäkt att skriva det du inte vet. Om du ändå måste skriva, tala om för läsarna vad du inte vet. Kom ihåg att det är bättre att vara tvåa med en sann story än först med en osann.
7. Odla oroligheten. Var alltid rädd för att ha fel. Om man har den grundinställningen är chansen större att allt blir rätt.
Till sist kan man tillägga: Berätta sanningen men döm inte människor i onödan. Låt människors gärningar tala för sig själva. Du är reporter, inte Gud.