HÄR AVSLUTAS exem­plen på medi­etren­der 2013 som Nie­man Jour­nal­ism Lab  bett ett antal fram­stående mediemän­niskor i USA fun­dera på. Här hand­lar det om en nöd­vändig omori­en­ter­ing för nyhetsredaktionerna.

Vad orka­nen Sandy lärde oss
De stora tra­di­tionella nyhet­sredak­tion­er­nas organ­is­er­ing kring stora nyheter måste omprö­vas i de sociala medier­nas tide­varv, skriver Michael Maness som leder medieutveck­ling­spro­gram­met vid Knight Foun­da­tion.
Orka­nen Sandy var ett exem­pel på hur resurser ofta slösas bort vid sådana hän­delser och visade också hur vik­tig tro­värdigheten är i rap­por­terin­gen.
Här fanns repor­trar som stod på olika strän­der och talade om att en orkan hade nått land. Under tiden lad­dades tio­tusen­tals YouTube-klipp upp och på Twit­ter fanns en frenetisk mikro-uppdatering av sit­u­a­tio­nen just nu, skriver Maness.
All denna infor­ma­tion var naturligtvis inte pål­itlig men dessa rap­porter ska­pade en liv­full, realtids-rapportering som bety­dde något för män­niskor, på ett sätt som inte ens en hand­full stora nyhet­sredak­tioner kan åstad­komma.
Vad som krävs är nyhet­sredak­tioner som kan fil­tr­era, ver­i­fiera, samla och utveckla de sociala medierna för sina läsare som ett kom­ple­ment till egna repor­trar som rap­porterar effek­tivt och ger sam­man­hang.
Detta kom­mer vi att se mer av under 2013.

Nyhet­sre­porterns död
Heidi Moore, The Guardians ekonomiredak­tör i USA, spin­ner på samma tema: “Nyhet­sredak­tioner kom­mer allt min­dre att handla om dagens nyheter — mobilen (dit alla är på väg) har ändrat det. De blir  mer som war-rooms, eller ett veten­skapligt lab­o­ra­to­rium, där researchteam tänker på hur de ska kunna illus­tr­era, förmedla fakta och ge sam­man­hang oavsett om ämnet är dagsak­tuellt eller inte.“
Repor­trar blir inte belö­nade för scoop utan för att ge sam­man­hang åt hän­delser, organ­is­era dem på ett sätt som tjä­nar läsarna och pre­sen­tera dem i olika medieformer.
Tid­nin­gens webb­sida kom­mer att bestå av små lådor med vik­tig infor­ma­tion grup­per­ade ämnesvis, inte efter pub­licer­ingstid. Detta ersät­ter dagens ver­tikala artikel-på-artikel-format som styrs av vad som hän­der just nu.
I stäl­let för “nyheter” kom­mer jour­nal­is­tiken att handla om “vik­tighet” och varje nyhet­sredak­tion kom­mer själva att definiera vad som är “vik­tig­thet”.
En minoritet av tea­men på nyhet­sredak­tion­erna kom­mer att arbeta som “jour­nal­is­ter” som de är definier­ade i dag, med research och rap­por­ter­ing. Istäl­let kom­mer fram­skjutna roller att innehas av inter­ak­tiva team, experter på sociala medier, pro­gram­mer­are, videoklipp-experter, ljud­ex­perter och andra med tekniska kun­skaper.
En jour­nal­ist blir en “infor­ma­tion­sar­betare” eller en “idéar­betare”, så att alla på en nyhet­sredak­tion är trä­nade i ta ans­var för innehål­let, skriver Heidi Moore.
Det har redan varit en sig­nifikant process mot multimedia-redaktioner, men på många håll är röret fort­farande det­samma: repor­trar gräver fram fakta och sedan ska­par en annan grupp inter­ak­tiva inslag som pas­sar dessa fakta. Det har ännu inte gått så långt som det måste gå.

Detta var sista delen i medieprog­noser från USA. Vad kom­mer att hända i Sverige?