OFTA LÄSER MAN ATT något inträffat “första gången någonsin”. Antagligen för att riktigt betona att det inte bara är första gången utan även någonsin.
Men om det hänt för första gången kan det då ha hänt förut? Troligtvis inte.
Man kan sjunga “Den första gång jag såg dig…” men det tillför knappast något att sjunga “Den första gång jag såg dig någonsin”.
Språket är fullt av onödiga ord. Det finns en slags förstärkningssjuka. Det räcker inte med att säga “bra”, inte “jättebra” heller. Om man verkligen menar vad man säger så bör det vara “jätte-jätte bra”.
För den som vill att det inte ska råda någon som helst tvekan kan säga “jätte-jätte-jätte bra”. Eller “jättebäst någonsin” kanske.
Men då infinner sig det förstärkningsfenomenet att det plötsligt låter starkare att gå tillbaka till den ursprungliga frasen. “Jag tyckte filmen var bra” blir ett tyngre statement än “Jag tyckte filmen var jätte-jätte bra”.
OM MAN AVSLUTAR varje mobilsamtal med sin partner med “Hejdå-älskar-dig” blir inte effekten densamma om man efter trettio år plötsligt säger “Jag älskar dig!”.
Fast det skulle förstås mista effekten om man sa: “Jag älskar dig jätte-jätte mycket, faktiskt. Ärligt alltså”. Då känns det mer som att personen desperat försöker prata ner en lögndetektor.
I bästa fall får man svaret: “Skojar du? Är det sant? Älskar på riktigt alltså? Wow! Awesome”.
Det där sista är ett ord som amerikanare har börjat gödsla sitt tal med. Det betyder häftigt, fantastiskt. Jag har till och med hört svenska barn säga “Det är åsom”.
DET FINNS ETT annat uttryck som numera dyker upp, påfallande ofta bland radio och tv-meteorologer.
“Och nu får vi veta hur vädret blir.“
“Det stämmer bra det.“
Det låter lite lillgammalt. Men det är å andra sidan en attityd som idag är på modet. Lyssna på Carl Bildt.
I dessa OS-tider får vi höra en slags förstärkning som förekommer i sportvärlden. När Kalla tog sin första silvermedalj förra veckan kom en annan svenska på en niondeplats. Men på sportspråk heter det “en fin-fin niondeplats”. Svenskar brukar vara bra på fin-fina insatser.
För övrigt är jag antagligen den ende någonsin som ännu inte sett tv-reklamen för Zlatan. Som tydligen Volvo betalat.
Publicerat i GP 14/2 2014