Korridorsnack nya trenden i Svt

Kor­ri­dorsnack i Agenda

HAR NI LAGT MÄRKE till den nya tren­den på Svt-nyheter: kor­ri­dor­in­ter­vjun. Ständigt ser man den numera i Rap­port och Aktuellt, inter­vjuer med en per­son som sit­ter på en stol i en kor­ri­dor. Det kan vara på Livsmedelsver­ket, i ett kom­mu­nal­hus eller var som helst där det finns en kor­ri­dor med kon­tors­dör­rar i långa rader och det får gärna passera en tjän­ste­man i bak­grun­den.
Inter­vjun inleds alltid med att vi får se hela upprigget med kam­era, lamp­sta­tiv, slad­dar och reportern på en stol och inter­vju­per­so­nen på en annan mit­te­mot.
(En par­al­lell är de nya söndagsin­ter­vjuerna på mor­gonen i P1 — som tyvärr ersatt Stil — som är en ängslig efter­ap­n­ing av pod­cast­for­matet med lite dös­nack innan själva inter­vjun bör­jar.)
Kor­ri­dor­in­ter­vjuerna har antagli­gen hit­tats på för att “förnya” nyhets­for­matet sedan den förra tren­den, att ståorna ersattes av rörliga repor­trar som pre­cis när de pratat färdigt van­drar ur bild. Alla dessa traskande män­niskor med en mikro­fon i han­den blir ju bara töntiga till slut.
Och nu kor­ri­dor­for­matet. Är detta resul­tatet av de många, långa och dyra kurs­erna med inter­vjugu­run John Sawatsky som Svt investerat i? Eller det var ju några år sedan och de har väl fal­lit i glöm­ska.
Klart är ändå att själva inter­vjuerna inte blir bät­tre av att de utförs i en kor­ri­dor.
Det är aldrig bra när ytan blir vik­ti­gare än innehål­let. Som i sönda­gens Agenda med inslaget om upproret mot (Vem fick för­resten den korkade idén att döpa den till Decem­beröv­eren­skom­melsen och förse kri­tik­erna med en satirisk förko­rt­ning, Decem­beruppgörelsen, DU, hade varit min­dre självmål.)
Fyra mod­er­ata skån­ska kom­mu­nal­råd som vill riva upp pre­sen­ter­ades snyggt när de kom från fyra håll i en park och häl­sade på varan­dra. Sedan stod de runt ett bord och fick säga samma sak fyra gånger i inklippta när­bilder.
Men frå­gorna? Inte en enda mot­fråga fick de. Ska Alliansen fälla regerin­gen och skapa nytt poli­tiskt kaos? Och vad säger de efter nästa val om Alliansen är i samma sit­u­a­tion som vän­ster­regerin­gen idag? Är lika oön­skvärd då?
Inslaget kom­plet­ter­ades med en inter­vju med SvD:s poli­tiske chefredak­tör Tove Lifven­dahl.
Som, just det, satt i en korridor.

Skavlan som grillare

DET HÖJDES EN DEL fördö­mande röster om Skavlans kom­mande inter­vju med Jimmi Åkesson som förut­spåd­des bli ett gul­lande med SD-ledaren.
Nu efteråt verkar kri­tiken tyst­nat, åtmin­stone om gul­lan­det. Det blev näm­li­gen grill i stäl­let för gull. Skavlanredak­tio­nen är ju inte dum­mare än att förstå att gul­ligull med Åkesson inte var rätt väg att gå.
Inter­vjun varade i 20 minuter, dubbelt så lång tid som övriga gäster fick i snitt. Den inledande utfrågnin­gen om sjuk­skrivnin­gen varade i 8 minuter och 30 sekun­der. Grillde­len av inter­vjun varade i 11 minuter och 30 sekun­der.
Men var det en bra inter­vju? Här är den andra delen av intervjun.

Skavlan: - Medan du har varit borta så har det varit ett himla liv i svensk poli­tik. Sverigedemokra­terna har varit cen­tralt i detta efter­som man rös­tade på oppo­si­tio­nens bud­get och därmed ska­pades en kris som fick statsmin­is­tern att… han skulle utlysa ett nyval. Men det blev inte av.
Åkesson: — Det blev inget nej.
S: - Jag undrar, vad var din roll i detta medan det påg­ick? (Intres­sant fråga som senare beta­lade sig bät­tre än Skavlan kunde ana.)
Å: — Det var en av få saker jag sa till dom som tog över tillfäl­ligt efter mig att nu sjuk­skriver jag mig och jag kom­mer att bryta. Jag måste göra det, jag måste… jag kom­mer att isol­era mig från par­tiet. Men, om ni tänker fälla regerin­gen så vill jag gärna veta det.
S: - Du hade kon­troll på det här trots allt?
Å: — Jag kan ju inte veta om dom hade gjort det här om jag hade sagt tvärstopp, det vet jag inte. Men det var inte så att jag mis­sty­ckte på något sätt. Jag höll med. Mitt … par­tisekreter­aren Björn Söder skick­ade till mig ett sms där han frå­gade en sista gång, vad tycker du om det här? Och då skrev jag “Giv ‘em hell”. Det var min… (Här gör Åkesson kväl­lens största mis­stag — som Skavlan förstår att utnyt­tja.)
S: - Giv ‘em hell?
Å: — Ja där­för att jag tyckte att hela den här debat­ten blev så bis­arr. Nu fick det räcka. Någonting…
S: — Är det ett bra sätt att ta ans­var för Sveige? Giv ‘em hell! (Skavlan har hit­tat guld­ko­r­net.)
Å: — Jag vill inte påstå att jag är i det läget att jag var inblandad i att ta ans­var för Sverige på det sät­tet. Utan jag menar bara att… (Kanske är det redan här som Åkesson inser sitt mis­stag.)
S: - Det tror 13 pro­cent av väl­jarna att du var.
Å: — Ja, men jag säger det att jag var inte inbladad i något beslut. Det var min utgångspunkt att nu gör vi detta. Poli­tiken har varit väldigt starkt… på väg starkt utför när det gäller invan­dringspoli­tiken inte minst och vi slår rekord på rekord, någonting måste hända.
S: - När det gäller invan­dringspoli­tiken så ställde Sverigedemokra­terna ett ulti­ma­tum medan du var borta. Att de skulle fälla varje regering…
Å: — Nej… ja. (Åkesson visade rik­tig ringrostighet vid flera tillfällen under inter­vjun.)
S: — De skulle fälla varje regering som var för en ökad invan­dring. Gäller detta ulti­ma­tum fort­farande? (Frå­gan sät­ter fokus på hur mycket Åkessons vikarier kört sitt eget race och hans ställ­ning i par­tiet nu.)

Å: — Vi kom­mer att fort­sätta på det här sät­tet om det nu är så att man ba…
S: - “Vi ska fälla varje regering”, sa de. Det var ju det de sa.
Å: — Ja om de inte är beredda att förhandla om invan­dringspoli­tiken, ja. Och jag menar någon­stans att det var den enda sig­nal vi kunde ge efter det här val­re­sul­tatet.
S: — Kom­mer du att vilja fälla varje regering som vill ha en ökad invan­dring till Sverige? (Biter sig fast, vill ha ett klart besked.)
Å: — Allt­ing är alltid en förhan­dlings­fråga men självk­lart är det så att när sit­u­a­tio­nen är så extrem som den är idag… Sverige sticker ut något oer­hört i förhål­lande till andra län­der i Europa. Då måste det vara så att vi som fått en väldigt tydlig sig­nal från väl­jarna om att man vill ha en förän­dring, då måste vi göra allt vad vi kan för att förhin­dra det här. De andra partierna kan inte bara fort­sätta att tro att man kan ignor­era oss. Om dom fort­sät­ter att ignor­era oss då kom­mer de att få ett hel­sicke, det är det jag säger. Kalla det ett ulti­ma­tum om du vill men det är min…
S: - Jag bekla­gar att jag håller på… men jag vill återge det orda­grant. Jag har det här. “Sverigedemokra­terna kom­mer att agera för att försöka fälla varje regering som väl­jer att verka för en ökad invan­dring.“
Å: — Ja, det ställer jag upp på att försöka fälla varje regering som verkar för en ökad invan­dring ja. Alltså det är ju det man… (Till slut är Åkesson med. Han hade väl knap­past något val utan att såga sina vikarier. Men löftet ger förstås inte större förut­sät­tningar att de andra partierna ska komma till förhan­dlings­bor­det.)
S: - Hur länge gäller det här?
Å: — Tills vi har förän­drat poli­tiken naturligtvis. Det, det är ju det man­dat vi har fått av väl­jarna att utföra. Jag tycker inte det är något kon­stigt. Det är det som förvän­tas av oss.
S: - Va…eh…
Å: — Det kan ju lösas… det har varit min… det har varit hela valåret… och jag säger det nu igen och jag vet att alla mina partivän­ner också sagt så här under lång tid att: Prata med oss! Förhandla med oss! Sluta ignor­era oss sluta kalla sven­ska folket som rös­tade på oss, de tret­ton pro­cent som rös­tade på oss för rasis­ter och att låt­sas som att de inte finns. Sluta med det.
S: — Men den här utsträckta han­den kom­bin­erad med Giv ‘em hell, det går inte ihop. (Där kom det igen.)
Å: — Ja fast nu är det ju en… en skulle jag vilja påstå två olika sit­u­a­tioner här…
S: - Om din gamle vän och nu ställföreträ­dare Mat­tias Karls­son har ju sagt att han ställer sig till för­fo­gande som par­tiledare. Om han skulle fått så mycket smak på det att han utmanade dig, skulle det varit ett svek? (Återi­gen den intres­santa frå­gan om vikari­erna kon­tra par­tiledaren.)
Å: — Utifrån vad han sagt till mig och inte till media av olika slag så, ja då skulle det vara det naturligtvis. I så fall så har han ljugit för mig. Men jag tror inte att det är så fak­tiskt.
S: — Jimmi, är kli­matet i svensk poli­tik för hårt?
Å: — Ja, delvis är det det.
S: — Om man säger att kli­matet har blivit för hårt är det inte ditt parti som mest har påverkat det? Varit den starkaste pådri­varen på detta sätt? (Mesig fråga, lätt att komma undan. Bätte: “Hur stort ans­var har ditt parti?”)
Å: — Nej det tycker jag inte.
S: - Jag tänker på det språk­bruk som har kom­mit fram och som du själv kän­ner till allt­för väl från rep­re­sen­tan­ter för ditt eget parti, både före och efter din så kallade noll­tol­er­ans mot rasism. Man har använt ord som “par­a­siter”, “judesvin”, “gräshop­por”, “kack­er­lackor”. Det är ord man använ­der om män­niskor från andra folk­grup­per.
Å: — Men det är ju inget som jag står bakom och det vet ju du och det vet de allra..
S: - Nej, men det är ditt folk, som rep­re­sen­terar dig. De rep­re­sen­terar dig.
Å: — Nej det gör de inte, defin­i­tivt inte.
S: - Men de är ju rep­re­sen­tan­ter för Sverigedemokra­terna.
Å: — Nej har de sagt så, så är de inte det län­gre, det kan jag garan­tera.
S: — Några är utes­lutna, andra är kvar. Ska vi se? Du har fått utes­luta en del. Drygt 60, 65 per­soner under 2014.
Å: — Ja vi har jät­temånga män­niskor i par­tiet.
S: - Jonas Åker­lund, vice par­tiledare skriver unge­fär han vill “slänga ut unge­fär en halv miljon av de mest uppen­bara och värsta par­a­siterna.” Det sa han i radion 2002. Det säger kanske något.
Å: — Det är inget språk­bruk som vare sig jag eller han står bakom. Han står inte bakom. Jag tyckte att han förk­la­rade på ett väldigt bra sätt att han var led­sen för det.
S: - Att han var led­sen för det?
Å: — Ja att han inte står bakom det och någon­stans… det är ju väldigt lätt i de här sam­man­hangen…
S: - En av era EU-jurister i EU-parlamentet kallar en känd akademiker för “judesvin”.
Å: — Ja han är just tjän­ste­man och inte poli­tiker och så vitt jag vet, nu har ju jag varit sjuk­skriven ett halvår men jag läste i någon tid­ning i alla fall att han inte skulle jobba där län­gre. (Åkesson på reträtt.)
S: — Och helt nyli­gen “De rumän­ska zige­narna är som Egyptens gräshop­por”. Sagt av en kom­mun­fullmäk­tigekan­di­dat i Vet­landa.
Å: — Ja… men jag vet inte vem det är som…
S: -“Bät­tre att Sverige blir invaderat av kack­er­lackor än av afrikaner.” Kom­mun­fullmäk­tige… han fick avgå. Han är utes­luten.
Å: — Ja så får man hantera det. Man kan ju alltid lyfta fram enskilda tok­stol­lar som väl­jer att uttrycka sig på ett sådant här sätt och som uppen­barli­gen inte till­hör samma parti som jag, åtmin­stone inte i teorin. Eller så kan man ju välja att diskutera de prob­lem vi har…
S: — Hur många enskilda exem­pel behövs för att det ska vara en kul­tur? (Bra att frå­gan ställs, men alla vet­tiga män­niskor har redan insett att det är en kul­tur, inte “enskilda tok­stol­lar”.)
Å: — Men det är ingen kul­tur. Kul­turen är snarare att om du uttrycker dig på ett sätt som gör att du inte står bakom par­tiet…
S: - Hur många enskilda exem­pel ska du ha för att se att det här är ett uttryck för en par­tikul­tur?
Å: — Par­tikul­turen är att de inte är välkomna i par­tiet om man uttrycker sig på ett sådant sätt som det här till exem­pel. Det är det som är par­tikul­turen. (Åkesson har fått dessa frå­gor tusen gånger.)
S: — Helt ärligt, har du tagit på dig ett hop­plöst upp­drag att försöka göra par­tiet rum­srent? (Svag fråga, mer ett påstående.)
Å: — Nej det hop­plösa upp­draget är snarare att slippa den här typen av diskus­sioner i olika medi­ala sam­man­hang i stäl­let främst diskutera… (Mycket rik­tigt, Åkesson vän­der lätt frå­gan till sin egen fördel.)
S: - Men förstår du att jag rea­gerar på språk­bruket? Det är väldigt starkt. (Men Skavlan ger sig inte.)
Å: — Det är ju så att det inte är något unikt, att det aldrig diskuter­ats tidi­gare, det är i prin­cip varenda gång man är med i en inter­vju så pratar man om det här och jag har sagt vid åtskil­liga tillfällen exakt samma saker att står man inte bakom vår socialkon­ser­v­a­tiva utgångspunkt, ställer man inte upp på självk­lara värderingar kring alla män­niskors lika värdighet och lik­nande då ska man inte vara med i vårt parti och svårare än så är det inte. Och jag kan säga det här nu till alla dem som eventuellt till­hör mitt parti och som tycker så, då kan ni vara med i ett annat parti. Svårare än så är det inte. (Jo, han sa “värdighet”.)
S: — Låt oss ta något du själv har stöt­tat. Det är en kam­pan­j­film som ni pro­duc­er­ade år 2010 som Tv4 vägrade att visa. Vi tit­tar på den.
(“Den 19 sep­tem­ber kan du välja invan­drings­broms mot pen­sions­broms. Rösta på Sverigedemokra­terna!”)
S: - Vad tänker du när du ser den?
Å: — Eh… jag har ju sett den några gånger tidi­gare. Den har jag diskuterat i ett antal inter­vjuer i många år och så. Det här…
S: - Skulle du kunna använda den idag?
Å: — Alltså jag är inte kom­mu­nikatör i par­tiet och jag… jag bestäm­mer inte om…
S: - Men som par­tiledare?
Å: — Sit­u­a­tio­nen har ju inte för­bät­trats till det bät­tre…
S: - Jag vet inte vad tanken är men mus­limerna beskrivs som en hord med barn­vagnar.
Å: — Nej, som jag sa, den här fil­men beskriver den här kon­flik­ten. Det kan man göra på massa olika sätt. Jag är, som sagt, ingen kom­mu­nikatör, det finns dom i vårt parti som tycker den här fil­men var jät­te­bra. (Åkesson rik­tigt svag här. Par­ti­ets kom­mu­nikatörer sträcker sig efter burken med anti­de­pres­siva.)
S: - Men du fick väl ge ditt god­kän­nande? De frå­gade väl dig innan?
Å: — Jag säger naturligtvis att jag…
S: — “Jät­te­bra, kör på! Giv ‘em hell!”(En iro­nisk kom­men­tar från under­hål­laren Skavlan. Jour­nal­is­ten Skavlan borde avstått. Men nu är uttrycket i varje fall etablerat och kom­mer att för­följa Åkesson ett bra tag.)
Å: — Ja den här fil­men gjorde ju att frå­gan upp­märk­sam­mades på ett sätt som den för­mod­li­gen inte hade gjort om vi inte hade visat den här fil­men, så är det ju.
S: - Men du får ingen dålig efters­mak av den här fil­men?  (Vad tror han att Åkesson ska svara på det?)
Å: — Nej, det får jag inte. (Just det.)
S: - Men du förstår att “gräshop­por” och “par­a­siter”, det är inte bra? Det förstår du?
Å: — Ja, det förstår jag. Så uttrycker man sig inte. Jag såg inga gräshop­por i den här fil­men i alla fall. (Försök till en lustighet? Eller bara den gamla van­liga smak­lösheten?)
S: - Jim­mie Åkesson, tusen tack för att du kom.
Å: — Tack.

SKAVLAN VAR HELT enkelt piskad att genom­föra en grill-intervju. Han körde, mot for­matet, ut de andra gästerna och var ensam med Åkesson (eller var det ett krav från SD-ledaren?)
På så sätt fick Åkesson en sta­tus som han inte förtjä­nar. Å andra sidan hade det varit en absurd sit­u­a­tion med Åkesson till­sam­mans med Mark Knopfler och två kvin­nor ur köksper­son­alen på  Down­ton Abby.
Viss kri­tik finns kvar, den går ut på att Åkesson bara genom att vara med vun­nit en pro­pa­gan­daseger. Det förut­sät­ter en inställ­ning att tit­tarna inte kan tänka själva och inte på egen hand avs­löja ihåliga argu­ment.
Skavlanredak­tio­nen plock­ade fram lät­tköpt kri­tik mot Åkesson som inte gav så mycket nytt. Men Fredrik Skavlan gjorde sitt jobb. Och Åkesson fick sig en konkret påmin­nelse om hur det är att vara par­tiledare för Sverigedemokra­terna. Möjli­gen även en tankeställare.

SPRÅKBRÅK: Recensioner som inte finns

DET TALAS OM betygsin­fla­tio­nen bland musikre­censen­ter. Allt fler ger fem plus­tecken, randiga steklar, fyrar, log­gor, älgar, semi­kolon och allt vad det kan vara. Inget kon­stigt i det. Betygshet­sen lig­ger helt i linje med det allmänna upp­skru­vade läget i massme­dierna.
I tv:shower med pub­lik skriker pro­gram­ledarna i högan sky, trots att de har en mikro­fon inkop­plad. I sociala medier är allt för många mer ver­sala än ver­bala.
Dessa hyll­ningsre­cen­sioner slås upp med buller och bång. Men det finns också recen­sioner som inte finns.
Det är en sak som jag irrit­erar mig över när det gäller nya skivs­läpp, nya romaner, film­premiärer som är kop­plad till recen­sion­erna. När vi läser en inter­vju med för­fattaren som just givit ut en roman eller med musikartis­ten som släppt en platta, kom­menteras aldrig recen­sion­erna som oftast pub­liceras före inter­vjuerna.
Om en för­fattare blivit sågad, kapad, kalkonis­erad å det värsta av alla recensen­ter kom­menteras inte detta med ett ord i inter­vjun. Det är som om ingent­ing hänt.
Att den är gjord innan recen­sion­erna pub­licer­ats är ingen ursäkt. Åtmin­stone i dagstid­ningar borde det finnas utrymme för ett snabbt kom­plet­terande sam­tal med en kom­men­tar. Det­samma gäller givetvis om författaren/artisten/regissören blivit hyl­lad. Man vill förstås som läsare ha en reak­tion.
Men han har ju blivit väldigt illa behand­lad av alla recensen­ter! Hur mår han? Var­för får vi inte veta det?
Men hon har ju blivit tokhyl­lad av samtliga recensen­ter! Hur har det påverkat henne? Var­för får vi inte reda på det?
Eller en lång inter­vju med för­bund­skapten Ham­rén strax innan VM, utan att be honom kom­mentera den kraftiga kri­tik han fått för att sitta som kom­men­ta­tor i SVT.
Allt detta hänger sam­man med något som varje jour­nal­ist alltid måste ha i huvudet: “Besvara läsarens frå­gor!“
Man måste ha en föreställ­ning om vilka frå­gor som läsaren kan tänkas ha kring det man ska skriva om. Efter läs­nin­gen får det inte hänga några lösa trå­dar eller finnas några frågetecken kvar i luften.
Vid inter­vjuer med kända per­soner som alla för tillfäl­let gnäg­gar kring, är det en jour­nal­is­tisk plikt att samla in gnägget och få det utrett ur hästens mun. Och inte låt­sas som om det reg­nar, eller snarare att solen skiner som van­ligt.
Det är detta som är skill­naden på en klå­pare och en god skribent.

Förhandla alltid om off record

IBLAND SÄGER NÅGON som blivit inter­vjuad av en jour­nal­ist på tele­fon: “Jag vis­ste inte att det var en inter­vju”. Pre­sen­terar man sig som jour­nal­ist behöver man inte särskilt påpeka att detta är en inter­vju, annat än om man ringer upp någon som man kan mis­stänka aldrig talat med medier förut.
Ett besläk­tat prob­lem är när någon, och nu talar vi defin­i­tivt om per­soner som är vana att bli inter­vjuade, vill prata “off record” eller säger “det här får du inte skriva”.
Utgångspunk­ten för en inter­vju är från bör­jan att allt som sägs kan jag använda så länge inget annat är överen­skom­met.
Om någon vill tala “off record” är det vik­tigt att göra klart vad detta bety­der. Van­ligtvis bety­der det att jag får använda det sagda utan att knyta det till inter­vju­per­so­nen, samma som vid en anonym källa.
Jag kan alltså inte cit­era per­so­nen men det sagda kan använ­das för att få det bekräf­tat på annat håll. Dock med för­sik­tighet så att inter­vju­per­so­nen inte röjs.
Men inter­vju­per­so­nen kanske har den upp­fat­tnin­gen att infor­ma­tio­nen inte får använ­das alls. Där­för bör man ta en snabb förhan­dling om vad “off record” innebär. Och även ställa frå­gan var­för detta skall vara off record. Väldigt ofta är det fak­tiskt svårt att förstå.
Notera “OR” i anteck­ningarna (om anteck­ningar tillåts, annars lägg ner pen­nan och kop­pla på super­min­net). Försök att snabbt få ut inter­vju­per­so­nen “on record” igen. Så lite som möjligt av inter­vjun ska vara off record, men vägra inte lyssna.
I slutet på inter­vjun kan det vara bra att fråga om det är okej att använda något som var off record. Börja med något oförar­g­ligt, fort­sätt sedan med något lite bät­tre och så vidare.
Det kan vara så att per­so­nen ville prata off record på grund av att ni inte träf­fats förut. I slutet av inter­vjun kanske förtroen­det stärkts.
Ett annat sätt är att skicka manus för läs­ning med off record-citaten med. Den som är ful talar inte om det.
Alltså, allt­ing är on the record så länge ni inte kom­mit överens om något annat. Off record bör alltid förhandlas.

Nyttan med misslyckade intervjuer

MAN KAN LÄRA SIG mycket av sina egna miss­ly­ck­ade inter­vjuer. En gång inter­vjuade jag en poli­tiker som jag vis­ste var av den sorten som aldrig sva­rade rakt på frå­gor utan omedel­bart körde in på sitt eget spår och mån­gordigt talade om sin egen agenda.
Trots denna vet­skap kände jag redan efter några minuter att inter­vjun gick käp­prätt åt fel väg. Jag hade tap­pat grep­pet.
Jag minns att jag mitt under ett av icke-svaren lite panikar­tat tänkte: “Jag skiter i de poli­tiska frå­gorna jag gör en person-intervju i stäl­let”.
Ställde några frå­gor om fritidsin­tressen innan jag sam­lade mig och fort­satte med de plan­er­ade frå­gorna. Kanske var de inte till­räck­ligt konkreta, kanske var jag trots allt dåligt påläst.
Nå, det blev en inter­vju ändå och ingen katas­trof heller. Men känslan av miss­ly­ckande satt kvar.
Ni undrar kanske vem poli­tik­ern var? Svar: Cecilia Wide­gren (m), region­styrelsens ord­förande i Väs­tra Göta­land 1999, numera riksdagsledamot.

ETT MISSLYCKANDE av annat slag var när jag träf­fade en kul­turchef. Inter­vjun blev  säk­ert väldigt lyckad och läsvärd, men jag skämdes. Hemma hos den inter­vjuade lade jag märke till ett diplom som satt på väggen och såg då att efter­nam­net stavades med ett s. Nöjd med denna smarta span­ing frå­gade jag aldrig om för­nam­net. Det var ett smek­namn som jag hört och som givetvis var fel. Snarlikt men fel.
Vem hon var? Vet inte. Jag har sorgfäl­ligt förträngt nam­net.
Lär­dom: förut­sätt aldrig stavn­ing av namn. Det kan vara Per, Pehr, Pär eller per­so­nen kanske fak­tiskt heter Pelle.

EN ANNAN GÅNG satt jag med dåvarande Dramaten-chefen Lars Löf­gren på hans tjän­sterum vid Nybro­plan. Jag hade grundligt läst tidi­gare inter­vjuer med honom.
Plöt­sligt mitt under sam­talet slog det mig: “Vad håller jag på med?” Vad jag höll på med var att få honom att åter­berätta de trevliga anek­doterna och de slagkraftiga citaten (till exem­pel “Håll rumpan styv när det svänger”) jag tidi­gare läst så att jag också kunde använda dem.
Jag hade ham­nat i “Malou-syndromet”: ville att han skulle bekräfta det jag redan vis­ste.
Tänkte efteråt att jag kanske gjort för mycket research som tog död på nyfiken­heten.
Ändå, en god fakta-research gör mig till en bät­tre lyssnare och ger möj­lighet till fokuser­ing. Anek­doterna får komma om de vill. Och chansen att de är nya är trots allt större om man glöm­mer de gamla.