Hur lät skot­ten i Knutby?

HUR BESKRIVER MAN ljud i text? Här finns stort utrymme för kreativitet. Man kan skriva att spår­vagnen gniss­lar i kur­van eller att den sjunger eller skär eller kla­gar eller något annat.
Det kan vara ett gnirk i en båt­förtöjn­ing eller ett rrrrrrrrrr från en spin­nande katt. Intres­sant är att läsa beskrivn­ing av fågel­läten, till exem­pel att en ormvråk skriker kiä-kiä eller att en nattskärra låter som en symaskin. Ibland behöver man inte ens beskriva ljudet. Om ni läser menin­gen: Hon ledde ut hästen på den sten­satta går­den, upp­står magi. Man hör hov­k­lap­pret! Eller hur?
Ett intres­sant ljud­fall upp­stod under Knutby-rättegången i Upp­sala tingsrätt 2004. En dag skulle rät­ten göra syn i mordvil­lan. Om ni minns pås­tod pas­torn att han inte hörde skot­ten mot sin hus­tru trots att han låg i rum­met bred­vid.
En krim­i­nalin­spek­tör stod i mor­drum­met och avlos­sade ett skott, med en lik­nande revolver som barn­flickan haft, ner i en hink fylld med sand.
Nor­malt har radio och tv alltid en fördel när det gäller ljudåter­givn­ing. Men inte här. Det är svårt att exakt återge hur högt ett ljud upp­fat­tas.
De skri­vande repor­trarna hade nu samma möj­lighet att beskriva för läsarna hur skot­tet upplevdes. Hur skrev de?
Sven­ska Dag­bladet: ”som en åskknall”.
Expressen: ”som en dörr som smälls igen hårt.”
TT: anger deci­bel­nivån (106,7 – 108,3) och uppger att det även utan­för vil­lan hördes en dov knall.
Dagens Nyheter och Sydsven­skan: ingen beskrivn­ing.
Afton­bladet: Peter Kad­ham­mar skrev ”…smäl­larna är höga men inte så höga att man studsar till”, sam­tidigt prob­lema­tis­er­ade han provskjut­nin­gen genom att påpeka att den gjordes mitt på dagen med mycket folk run­tomkring. När mordet skedde var det natt. Afton­bladet hade också en decibel-grafik där ljudet från revolver­skot­ten jäm­fördes med en rock­kon­sert.
Göteborgs-Posten: det lät som när en ungslucka smäller igen ”i samma rum”.
Min favorit är nog den senare som min kol­lega Anne Johans­son skrev. Det är ett ljud som är dovt men sam­tidigt smäl­lande och man får en förn­im­melse av hur högt det var och därmed också hur låg tro­värdighet pas­torn hade i det här fallet.