SKRIVPROCESSEN ÄR en bra grund när man ska tala om reporterns arbete. Steg för steg kan man analy­sera svårigheter och ge goda råd på vägen från axet till den goda limpan man ska servera läsaren.
Alltså: Idé / Reser­ach / Sovra / Skriva / Tex­tredi­g­era.
Först en genomtänkt idé, sedan skaffa ett gott käll­ma­te­r­ial ur vilket mana plockar russi­nen som används vid skri­van­det och sist gå igenom tex­ten och se dess bris­ter och göra den ännu bät­tre.
Så enkelt och bra. Men som alla vet stäm­mer denna process aldrig med verk­ligheten. Det är dessvärre bety­dligt mer kom­plicerat att vara reporter.
Idéer kan vara mer eller min­dre genomtänkta och ofta är det någon annans idé man ska försöka upp­båda entu­si­asm inför (en vik­tig reporter­ta­lang är att hantera alla vilda idéer som kom­mer från chefer på olika nivåer, alltså ha för­må­gan att hålla många stol­lar i luften).
Och när man sät­ter igång sin research upp­täcker man att det inte var som man tänkt. Verk­ligheten såg lite annor­lunda ut. För det mesta var den inte lika intres­sant som man tänkt, i säll­synta fall var den mer intres­sant. Åtgärd: Till­baka ett steg och rev­idera idén.
Nu sorterar man i mate­ri­alet och försöker hitta en bra vinkel och ett bra upplägg. Då visar sig också luck­o­rna. Åtgärd: Till­baka ett steg och kom­plet­tera researchen.
Äntli­gen kan man börja skriva. Den plan man tänkt hålla sig till brukar som regel spricka, men tex­ten kan fak­tiskt bli bät­tre av det. Låt fly­tet bestämma. Men här kan också luckor dyka upp och tvivel, sa hon verk­li­gen en mil­jard, ska det inte vara en miljon? Åtgärd: Till­baka två steg och ring ett nytt sam­tal.
Den oer­farne reportern tror nu att tex­ten är klar men den behöver gås igenom en sista gång för kri­tisk läs­ning. Då hän­der det som väldigt ofta brukar hända under en skrivprocess, åtmin­stone om det hand­lar om nyheter, det kom­mer ny infor­ma­tion, något har hänt som förän­drar bilden. Åtgärd: Till­baka! Till vilket sta­dium avgörs av om bilden förän­drats mer eller min­dre.
Så håller det på dagarna i ända. Det som på pap­peret ser väldigt rent och snyggt ut är i själva ver­ket ett rik­tigt skitjobb, fast ofta ett väldigt intres­sant skitjobb.
En bra reporter är den som hela tiden har för­måga att ompröva sitt arbete och ständigt är beredd att ta ut en ny kurs. Och aldrig, aldrig hålla kvar vid en vinkel om idén inte visade sig vara så bra som man först trott.
Det senare kan vara tufft när desken redan på idés­tadiet går igång och planerar bild, grafik, ren­sar två sidor och bokar plats på ettan och webb. När löpet redan är tryckt kan det vara svårt för en reporter att säga: “Gre­jen sprack!“
Där­för är det vik­tigt att även de deskans­variga är beredda att ständigt ompröva. Och inse att skrivprocessen ibland är en gan­ska krokig och gup­pig väg att fär­das på.
Den gamla värm­länd­ska vis­domen gäller i hög grad för en nyhet­sredak­tion: “Håll rumpan styv när det svänger!”