OM MAN SUMMERAR alla krig under de senaste 200 åren mel­lan stora mäk­tiga och mycket små län­der, hur ofta har de små vun­nit över de stora? Aldrig? En veten­skaplig under­sökn­ing visade att i näs­tan vart tredje krig vann de min­dre län­derna.
Och i de kon­flik­ter där de små län­derna inte kri­gade på kon­ven­tionellt sätt utan använde ger­il­latak­tik vann de i 63 pro­cent av fallen.
Var­för vin­ner inte alltid de till­synes över­lägsna? Vilka mekanis­mer får en under­dog att bli seg­rare? Detta sker ju fak­tiskt då och då, även i det lilla. En bas­ket­match till exem­pel.
Amerika­nen Vivek Ranadivé blev ombedd att vara tränare för sin tolvåriga dot­ter Anjalis bas­ket­lag. De bodde i Menlo Park i Sil­i­con Val­ley och laget bestod av småväxta flickor, döt­trar till datanör­dar. De var usla bas­ket­spelare. Laget, som hette Red­wood City, för­lorade varje match.
Ranadivé tack­ade ja, trots att han aldrig sysslat med bas­ket förut. När han sett några matcher för­bryl­lades han över hur bas­ket spelades. När ett lag lagt bollen i mot­stån­darens korg sprang det till­baka för att försvara sin egen korg. Så höll det på. Fram och till­baka.
Efter att ett lag vun­nit poäng ska enligt reglerna mot­stån­dar­laget starta spelet igen med ett utkast från kortlin­jen inom fem sekun­der. Sedan har de tio sekun­der på sig att passa bollen vidare till andra lagets försvarszon.
Var­för spelade svaga lag på de bät­tre lagens vil­lkor, frå­gade sig Ranadivé och beslu­tade sig för att inte spela på det kon­ven­tionella sät­tet. Han bestämde sig för att hans lag skulle spela man-mot-man med press på mot­stån­darna över hela banan. Hela matchen.
Nor­malt står försvararen bakom mot­spelaren men Ranadi­vés flickor spelade ett extremt aggres­sivt, och risk­ablare, presspel och stod fram­för. Det gav resultat.

RANADIVÉS TAKTIK blev ett exem­pel på hur en nack­del kan för­vand­las till en fördel. Om detta fenomen hand­lar den amerikanske för­fattaren och jour­nal­is­ten Mal­colm Glad­wells nya bok David & Goliath. Under­dogs, mis­fits and the Art of Bat­tling Giants (Allen Lane).
Glad­well, som bland annat är medar­betare i The New Yorker, har tidi­gare skrivit best­sellern Tip­ping point om vilka mekanis­mer som lig­ger bakom en utveck­ling som plöt­sligt vän­der. Och boken Blink hand­lar om intu­itio­nen, vår för­måga att avläsa kom­plicer­ade sit­u­a­tioner och på ett ögonblick fatta snabba beslut som är baser­ade på mycket lite infor­ma­tion.
Time mag­a­zine har utsett Mal­colm Glad­well till en av världens 100 mest infly­telserika per­soner. Man kan säga att Glad­wells skri­vande är ett angrepp på kon­ven­tionellt tänkande. Han dyker ner i våra förut­fat­tade meningar och ser när någonting är mer kom­plext än det ser ut att vara. Han rör sig förbi de impul­siva svaren till dju­pare ana­lytiska bedömningar. En vik­tig jour­nal­is­tik som av dagens utveck­ling inom massme­dierna att döma inte verkar ha framti­den för sig.
Den här gån­gen hand­lar det alltså om vissa män­niskors för­måga att vända sina begrän­sningar till att bli en fördel — och om vår grund­mu­rade upp­fat­tning att det stora och över­lägsna alltid är stort och över­lägset. David & Goliath är en bok om vad som hän­der när van­liga män­niskor kon­fron­terar jättar.

VI KÄNNER ALLA his­to­rien om David och Goliat. Hur den lille beseg­rar den store.
Deras kamp utspelade sig på 900-talet f.Kr. Fil­istéerna och israel­erna stod med var sin armé på kullarna vid Tere­bint­dalen. Ingen av arméerna vågade gå ner i dalen och blotta sig.
Första Samuel­bo­ken (17) i Gamla tes­ta­mentet berättar:

“Ur fil­is­teer­nas led steg då fram en tvekamp­skämpe som hette Gol­jat från Gat. Han var tre meter lång och bar en hjälm av brons och ett har­nesk med brons­fjäll som vägde omkring 60 kilo. Han hade benskenor av brons och en bron­ss­abel i rem över axeln. Skaftet på hans spjut var tjockt som en vävbom, och spet­sen, som var av järn, vägde över sju kilo. Fram­för honom gick hans sköldbärare.”

Israel­erna upp­manades att sända ner en kri­gare att möta Goliat i en avgörande strid. Ingen vågade. I fyr­tio dagar steg Goliat fram men israel­erna var skräck­slagna.
En spenslig fåra­herde från Betle­hem som hette David fick höra att belönin­gen till den som beseg­rade Goliat var kung Sauls dot­ter. Han erb­jöd sig att slåss och förk­la­rade att han hade beseg­rat både lejon och björnar som försökt att ta hans får. Kung Saul ville att han åtmin­stone skulle bära krigsmunder­ing och svärd men David tyckte det var för tungt.
Han tog upp fem släta ste­nar ur en bäck och lade i sin ränsel. Så gick han ner för att möta Goliat. När denne såg den lille gossen med sin stav tog han det som en förolämp­n­ing och hånade David.
Det slog aldrig Goliat att stri­den kanske skulle utkäm­pas på helt andra vil­lkor än dem han kände: närstrid man mot man. David valde att bekämpa Goliat på samma sätt som han stridit mot de vilda djuren: som en projektil-krigare.
Han stop­pade en sten i sin läder­slunga och svin­gade iväg den rakt mot Goli­ats panna. Jät­ten föll och David sprang fram och högg av Goli­ats huvud med dennes svärd. Den fil­istén­ska armén fly­dde.
Glad­well cit­erar en expert på bal­lis­tik som räk­nat ut att ste­nen som träf­fade Goliat kom emot honom med en fart av 34 meter i sekun­den, till­räck­ligt för att den skulle krossa hans skalle.

SAGAN OM DAVID och Goliat är tre tusen år gam­mal men än idag gör vi samma felbedömningar som kung Saul gjorde. Vi glöm­mer his­to­riens lär­dom: att de kraft­fulla och starka inte alltid är vad de verkar vara. Och att underdog-känslan kan förän­dra män­niskor på ett sätt som vi ofta inte lyckas inse. Den under­lägsne kan spela efter reglerna eller följa sin egen instinkt.
Vivek Ranadivé gjorde det senare med sina bas­ket­flickor. Den sten­hårda presstak­tiken med­förde att mot­spelaren som skulle kasta ut bollen inte hade någon att spela till och fick panik. Fem sekun­der gick snabbt och Red­wood City fick bollen.
Om mot­stån­darna lyck­ades kon­cen­tr­erade sig Ranadi­vés flickor på den andra dead­li­nen på tio sekun­der. Red­wood City över­raskade alla andra mycket spel­s­kick­li­gare lag och gjorde enkla poäng gång på gång. De kunde leda med 12–0.
Ranadivé hotades med stryk av de andra trä­narna som inte hit­tade något motmedel. The Red­wood City Press var extremt slit­samt. Laget trä­nade enbart kon­di­tion, tekniskt skulle de ändå aldrig komma i kapp.
Var­för spelade inte alla lag på det viset? Där­för att man måste vara des­perat. Du måste vara så dålig att du inte har något val. Du är ställd mot väggen. Det var därifrån som lagets järnvilja och atti­tyd kom.
Red­wood Citys svaghet, att inte kunna drib­bla, passa och skjuta, gjorde deras vin­narstrategi möjlig. Flick­o­rna lärde sig att hårt arbete kan slå skick­lighet och att det kon­ven­tionella är till för att utmanas.
Ranadivé var en under­dog och det gav honom fri­het att pröva det andra inte hade tänkt på. Han hade inte heller någon pres­tige investerad i bas­keten. Det var den ovän­tade fri­heten som kom­mer från att inte ha något att förlora.

GLADWELL GER ETT annat exem­pel på hur ett hand­ikapp kan vän­das till en fördel: dyslexi.
Dyslek­tiker läser mycket långsamt. Som barn kan de se sina klasskam­rater lära sig läsa medan de själva inte rik­tigt förstår. Det kan leda till dåligt självförtroende och depres­sion. Många dyslek­tiker klarar inte av att kom­pensera för sitt funk­tion­shin­der. Men det kan i bästa fall tvinga fram en utveck­ling av färdigheter som annars hade legat vilande. Det är ett anmärkn­ingsvärt stort antal framgångsrika entre­prenörer som är dyslek­tiker. Ing­var Kam­prad, Steve Jobs, Steven Spiel­berg och de andra lyck­ades, inte trots, utan tack vare att de hade dyslexi. De lärde sig något under sin kamp som visade sig skapa stora förde­lar.
De var tvungna att vara mycket välor­gan­is­er­ade, goda lyssnare och fören­kla alla frå­gor ner till basic. De var vana vid miss­ly­ckan­den och vil­liga att ta sociala risker. Vad man lär sig av nöd­vändighet är mer kraft­fullt än lärande som kom­mer enkelt, skriver Glad­well.
Entre­prenörer måste vara öppna, de måste kunna se saker som andra inte ser och vilja utmana sina egna förut­fat­tade meningar.

Del II på onsdag.