DAGEN 121212, är väl lämplig att utse till Baklängesdateringens dag. Inte för att ihågkomma denna företeelse, tvärtom, det är en dag för alla oss som inte gillar baklängesdateringar – denna siffrornas särskrivning.
Det märktes extra lite just denna dag och därför är det lämpligt att reflektera kring hur man skriver datum.
121212 står för 12 december 2012, alltså inte för 2012 december 12. Om någon frågar ”Vad är det för datum idag?” så svarar man inte: ”Det är 2012 december den tolfte”.
På en dataläst blankett är det oftast år-månad-dag och inget att göra någonting åt.
Om man av någon anledning vill framstå som en torr byråkrat så är det åtminstone lämpligt att skriva ut hela årtalet för undvikande av missförstånd.
Det förekommer baklängesdatering i personliga brev. Ja, till och med i kärleksbrev. Kan ni tänka er något mer oromantiskt än att datera ett kärleksbrev 040612?
Sverige lär vara det enda land i EU där invånare använder baklängesdatering.
EU har bestämt att ordningen dag.mån.år (med punkter emellan) ska användas på livs– och läkemedelsförpackningar.
Det svenska Språkrådet rekommenderar 12 december 2012 eller 12/12 2012. Skrivsättet 2012-12-12 anses olämpligt i löpande text.
Den 12 december skulle det naturligtvis stå ”121212” i vigselringen, men påföljande dag noteras som 13/12 2012 och inte 121213!
Monthly Archives: december 2012
Slow journalism i gångtakt
Paul Salopek, gångtrafikant.
DET ÄR ÅTSKILLIGA mil man gått i tjänsten genom åren, vandrat på gator, vägar, stigar, i industriområden och bland höghus. Det är basic-journalistik och mycket givande. Men att gå 3.500 mil i sju år?
Det är vad den amerikanske journalisten Paul Salopek ska göra när han den 10 januari tar sitt första steg i projektet Out of Eden. Han kallar det ett experiment i slow journalism.
Salopek är tvåfaldig Pulitzer-vinnare, har varit utrikeskorrespondent i stora delar av världen och är utbildad biolog.
– Den stora volym av nyheter som idag genereras från professionella journalister, tweets, bloggar, facebook och annat är nästa självförgörande, säger Paul Salopek på projektets hemsida. Det är en tsunami av information som är så fragmenterad att den nästan inte går att bearbeta.
– Vi behöver inte mer information, vi behöver mer mening, säger han. Jag kommer att simma motströms i den stora informationsfloden.
– Det krävs att man saktar ner för att se hur dagens stora globala historier, klimatförändringar, konflikter, fattigdom eller massmigration, är sammankopplade.
Genom att röra sig i marknivå bland vanliga människor kommer vandringen att avslöja glömda grundläggande sanningar, menar Salopek.
Han ser Out of Eden som ett journalistiskt laboratorium, ett kontinuerligt porträtt av hur världen ser ut 2013–2020.
Var hundrade mile, cirka 16 mil, tar Salopek ett ”kärnprov” av det som just då finns runt om honom: ljud, bilder på mark och himmel, en panoramavideo och en intervju med någon som råkar vara i hans närhet.
Han startar sin vandring i Etiopien där de första människorna började röra sig österut i den första mänskliga migrationen för cirka 60.000 år sedan, via Indien och Kina och över Behrings sund till den Amerikanska kontinenten vars västkust han följer ända ner till Patagonien längst ner i Sydamerika, den sista delen som koloniserades i denna första migration för 12.000 år sedan.
Han har bara med sig det som får plats i en ryggsäck. Där ligger bland annat en MacBook, en satellittelefon, en Sony HXR-NX7OU för film och stillbilder, en GoPro kamera, en bandspelare och en GPS.
Han kommer att gå mest ensam men har ordnat med guider och tolkhjälp längs vägen – och visum. Han passerar runt trettio gränser. Ett av de svåraste problemen blir att ta sig igenom Iran.
Salopek har under sina långa förberedelser tagit hjälp av forskare på Harvard.
Allt material han producerar kommer att samlas för att bli en erfarenhetsbank i slow journalism.
– Det bästa av gammal och ny media möts i det här experimentet, säger Paul Salopek.
Det går att följa vandringen via hashtaggen #edenwalk eller projektets hemsida www.outofedenwalk.com
Skriv inte, berätta!
EN AV MINA TANKAR kring det dagliga reporterarbetet är att genren nyhetsartikel kan förädlas genom genren reportaget. Det går att höja kvalitén och läsvärdet på nyhetstexter om man lånar vissa grepp från reportaget.
Eller löpa linan ut och i stället för en rapporterande artikel skriva en berättande text. Det sägs ofta att man på webben har snabba, korta nyheter och att läsaren i papperstidningen ska få sammanhang, bakgrund, grafik och analyser. Lägg till: och berättande journalistik.
Förr i tiden kunde följande repliker växlas på en tidningsredaktion:
– Hur långt ska jag skriva?
– Skriv så långt du vill, det här är läsning.
Detta långt före någon hört talas om berättande journalistik. Vissa nyheter ansågs helt enkelt så spännande och angelägna att läsarna skulle sluka dem.
Somliga reportrar har kunskapen, erfarenheten och skickligheten att skriva med närvaro och dramaturgi även vid tidspress.
För att nå dit finns det vissa verktyg man kan lägga till i sin yrkesarsenal. De ska inte läggas i någon verktygslåda, möjligen kan man ta fram en hammare för de ska bankas in i bakhuvudet. Där ska de finnas ständigt närvarande vid varje jobb.
Här är något att tänka på.
- Identifiera vilka nyhetshistorier som ”är läsning”. Fråga inte bara ”Vad är nyheten?” utan också ”Vad är storyn?”
- Fullt spjäll i anteckningsblocket. Kasta nätet brett. Fånga in så mycket som möjligt. Skriv, spela in, fotografera. Notera vad du ser, hur det låter, vad det luktar eller doftar. Gör detta till en vana, autopiloten ska gå på varje gång du är på plats.
- Att göra research för reportage betyder att man måste vara uppmärksam på berättande element: scener, dialog, detaljer, miljöer. Inte bara personers ålder utan också vilka kläder de har, hur de rör sig, hur de pratar. Lämna redaktionen så ofta som möjligt, det är där ute som historierna finns.
- Var inte där alla andra är, sök dig mot periferin. När hela drevet står samlat på mordplatsen, titta dig omkring. Mannen där borta på balkongen kanske har något att berätta.
När den dräpte lille pojken Bobby skulle begravas, var massmedierna utestängda men vi fick komma in i kyrkan alldeles innan. De flesta stod i kyrksalen, jag sökte mig till de inre regionerna och hittade en liten samlingssal med kristna barnböcker. Jag visste att Bobby varit där och fick mitt slut. - Hitta det specifika och låt det styra frågorna. Konkreta frågor engagerar källorna, följ sedan upp med vad de tycker eller känner.
- Beskriv personer. I de flesta nyhetstexter är människor mest ett namn, en titel och en ålder. Men en person kan skissas upp med några enkla penseldrag.
Försök att fånga fysiska detaljer om alla du intervjuar, summera det övergripande intrycket: nervös, auktoritär, reserverad — och försök att hitta något i beteendet som kan illustrera detta. Skriv inte att mannen var nervös, skriv att han plockade sig på näsan hela tiden eller att kaffekoppen skallrade mot fatet.
Så här skriver Kristian Wedel i GP: ”Servitrisen var mörk och söt, med något charmerande kvicksilverlikt i rörelserna. Hon försökte sig på tyska, hon gav sig ut på långa smala spångar av tyska bisatser.” - Gör samma med scener. Identifiera en scens kännetecknen: tid, plats, händelser och dialog.
- Skriv inte, berätta! Glöm nyhetsartikelns omvända pyramid med det viktigaste först följt av en fallande skala med allt mer ointressanta uppgifter. Tänk: Start – Mitt – Slut. Som att gå ut med hunden. Sätt kopplet på läsaren i början, dra iväg på en tur och se till att det under färden då och då dyker upp intressanta luktspår, avsluta med en godisbelöning.
Eller som den amerikanske mästaren i narrative writing, Chip Scanlan säger: “Skriv ett slut som dröjer kvar i läsarens huvud, likt ljudvågorna från en gong-gong.”
Försök att få med dessa element i ditt dagliga arbete för ett mer berättande skrivsätt. Öva upp skickligheten, inte minst i researcharbetet men också i sättet att skriva och strukturera en text.
Skriver man för morgondagens tidning, nära deadline kanske det inte finns möjlighet att skriva en fulländad berättelse, men ju bättre berättarvanor du har i bakhuvudet desto större chans har du att skriva en story som fängslar läsaren — och får denne att komma ihåg dig!
SPRÅKBRÅK: En Sifon-politiker
Sifon-politiker (en som försöker spruta motståndaren i ansiktet men vänder flaskan fel och träffar sig själv).
RUT-DEBATTEN ÄR livlig för tillfället. I radions P1 Morgon i fredags skulle Maria Abrahamsson (m) försvara att vi skattebetalare ska subventionera Rut-avdrag för en bartender.
Det slutade med att hon ansåg att Hillevi Larsson (s), som vill begränsa Rut, hade en ”fruktansvärd människosyn”. Hur kunde det gå så galet?
Maria Abrahamsson försökte blanda en mix av formalitet-vodka, laissez-faire-likör och soda med en citronskiva som dekoration.
Det är skatteverket som angett vad som ska gälla för Rut-avdrag och det är inte vi politiker som ska bestämma vad folk vill använda avdraget till, menade Abrahamsson.
Hillevi Larsson ansåg tvärtom att politikerna borde förändra innehållet i Rut.
Abrahamsson tycker att Rut är bra för det ger jobb, till och med till en bartender ibland — men inte till en arborist för beskärning av träd ingår inte i skatteverkets lista, möjligen kan arboristen få jobb som drinkblandare.
En helt avskaffad lista borde ge ännu fler jobb.
Trots att Maria Abrahamsson inte vill lägga sig i skatteverkets tolkning av Rut-lagen (och trots att hennes partikamrat Elisabeth Svantesson i Agenda sa att ”vi ska passa oss för att detaljstyra”) föreslår nu regeringen att utöka listan till att även gälla läxhjälp för gymnasiet.
Debatten i P1 Morgon spårar ur på slutet. Programledaren ställer frågan till Hillevi Larsson om hur Rut ska begränsas.
HL: — Det ska ju givetvis vara grundläggande vardagsbestyr, det ska inte vara lyxtjänster utan det ska vara till exempel städning, tvätt, barnpassning, den typen av tjänster som avlastar familjerna i vardagen, det ska inte vara…
MA: — …”lyxtjänster”, jag hjälper dig, det ska inte vara lyxtjänster, men nu har vi hört det Hillevi Larsson!
HL: — Men det är ju inte vanliga människor som hyr in det här som regel utan…
MA: — ”Det här”? När du säger ”hyr in det här”, det är alltså en människa som har ett jobb. I din mun är det ”hyr in det här”. Jag tycker det är en fruktansvärd människosyn som ligger bakom. Den ska ju utföras av någon.
”Tack”, avbryter studioreportern. Maria Abrahamssons drink blev inte lyckad. Hon vände sifonen åt fel håll och sprutade sig själv i ansiktet. Möjligen var det fel på råvarorna också.
Att försvara skatterabatt för en bartender är ingen lätt uppgift. Marie Abrahamsson lyckades heller inget vidare, Elisabeth Svantesson hade det lite lättare i Agenda för hon debatterade med en politiker, Jonas Sjöstedt (v), som inte bara vill begränsa Rut utan avskaffa det helt.
Maria Abrahamsson beskyllde Hillevi Larsson för att lägga politiska och ideologiska aspekter på Rut-avdragen. Det trodde man annars var just en politikers uppdrag.
Vad är Maria Abrahamsson själv? Är hon en ickepolitisk politiker? Eller är hon en politiker utan ideologi?
Nej, hon var den mest ideologiska i den här debatten.