ALLT FÖR MÅNGA reportrar tror att texten är klar när den är färdigskriven. Men glöm inte den sista delen av skrivprocessen: textredigeringen.
Det är först efter den sista genomgången som texten blir klar. Det är där det kritiska ögat ska dansa över raderna och slå ner obarmhärtigt där texten kan förbättras. Som tidigare sagts: släpp kritikern inom dig vid skrivandet, släpp fram kritikern vid den slutliga genomgången.
En text kan förbättras åtskilligt om man nagelfar den och stryker och ändrar och skriver om. Detta bör göras även när det är bråttom. Den som lämnar en slarvigt skriven text lämpar över jobbet på någon annan.
DN:s Catarina Grünbaum skrev en språkspalt, ”Värna om fladdermössen”, som handlade om en tråkig artikel som räddades till ett bättre öde. Den ursprungliga ingressen löd:
I söndags trädde en europeisk skyddskonvention för fladdermöss i kraft. En första effekt kan bli en ändrad dragning av nya E4:an i Uppland. Enligt förslag ska den dras över ett våtmarksområde mycket viktigt för fladdermöss, vilket väckt protester.
Som en torr tjänstemannarapport. Den skrevs om, nu med fladdermusen som huvudperson och med mindre myndighetsprosa. Så här:
I söndags fick fladdermössen sin egen FN-konvention. Den kan bli avgörande för var nya E4:an i Uppland hamnar. Vägen är planerad över ett våtmarksområde som är mycket viktigt för fladdermöss.
Även brödtexten reviderades och artikeln hamnade inte längst ner på sidan 15 som den antagligen gjort i den ursprungliga versionen. Nu lyftes den fram och fick en puff på förstasidan.
Det kan alltså löna sig att ägna en stund åt textredigering.
Se även under “I korthet”.
Monthly Archives: november 2012
Att tänka på vid textredigering
- Titta först på det stora: dispositionen.
- Ifrågasätt uppgifterna. Hur vet jag detta?
- Kör stavningsprogrammet. Kolla namnen.
- Leta upprepningar. Använd synonymordbok.
- Leta syftningsfel.
- Var särskilt uppmärksam på avsnitt du skrivit om; inga kvarglömda eller felaktigt böjda ord.
- Utgångar efter pratminus.
- Hänger meningar med bisatser ihop? De ska kunna läsas utan bisatser.
- Se upp med byråkratspråk, affärsspråk, modeord, anglicismer mm.
- Hänger det frågor i luften? Lämna inte läsaren i sticket. Fullfölj det som påbörjats.
- Stryk ovidkommande detaljer och andra språkliga infall.
- Håll för sista meningen. Är den nödvändig?
- Revidera inte under skrivandet.
- Läs med en ”fiendes” ögon.
De dumma frågornas lov
ETT AV DE BÄSTA intervjutipsen som finns är att ställa så kallade dumma frågor. Tänk att ni sitter på en presskonferens och inte riktigt fattar de där ekonomiska resonemangen som någon expert drar igenom. Men ni vill inte riktigt avslöja er okunskap. Så är det någon kollega som ställer den där förlösande frågan: ”Men hur menar du? Kan du förklara lite bättre?”
Det var fler som inte förstod.
En gång var jag inne i Hallandsåstunneln för ett reportage. På väg ut funderade jag på hur de bär sig åt när de borrar från två håll för att inte missa varandra, så att den ena tunneln hamnar ovanför eller bredvid den andra.
Jag ställde denna ”dumma fråga” till informatören och fick ett jätteintressant svar. Det visade sig att det fanns ett helt team vars enda uppgift var att göra sådana beräkningar. Ett bra uppslag!
Jag brukar kalla ”dumma frågor” för grundläggande frågor, alltså: Hur gör ni egentligen? Varför då? Hur vet du det?
Ofta blir det väldigt intressanta svar.
Här ett annat exempel från min förre kollega på GP Ulf Johanson som en gång intervjuade en blåsare i Göteborgs-symfonikerna.
Behöver man gå på gym och träna för att orka med två och en halv timma Stravinskij?
- Ja, det behövs, skrattar Kjell. Stråkarna till exempel har det tungt med sina instrument. Och man måste värma upp ordentligt.
- Man blir både fysiskt och psykiskt trött. Man måste sitta och räkna hela tiden, och så har man en liten tonplutt ”popp” som man ska peta in.
Lyd ett gott råd: ställ så många dumma frågor ni kan!
Reportaget i korthet
PLÖTSLIGT KOMMER här några sammanfattande punkter om att skriva reportage:
- Reportagets karaktär är inte det konstnärliga språket. Det är analysen, närvaron, observationerna. Reportage är en arbetsmetod.
- Till de vanliga byggstenarna skriftliga och muntliga källor tillkommer en tredje: reportern själv.
- Reportaget har en annan andning än artikeln.
- Överraska gärna i inledningen, men ge aldrig falska löften.
- Se upp med mitten där många gått på grund.
- Detaljernas betydelse. Verbens kraft.
- Skriv inte — berätta!
- Skriv enkelt om det svåra. Komplicera det banala.
- Ett reportage kan inte bara baseras på fakta. Ge av dig själv!
- Bli inte för detaljrik: “Genom att hålla inne med vissa saker lägger författaren tysta möjligheter till sin berättelse”.
- Tänk filmiskt, i scener.
Hitta:
- En utsiktspunkt, ett perspektiv. Fördjupa. Våga!
- Historiens in– och utgångar
- Dynamisk symbol-ledmotiv. Karaktäristiska detaljer som säger något om helheten.
- Det ovanliga. Inte ICA, pizzerian eller F-kassan, utan butiken som säljer sällskapsdjur.
- Spåret. Gör en disposition. En karta, en rutt. Dela in avsnitt vad ska vara med i första, andra osv
Malmsten och förstameningen
Nästan meningslös författare. Foto: Lars Sundh
I LÖRDAGS recenserade jag Bodil Malmstens ”Så gör jag” (se nedan) där hon bland annat skriver om sina våndor med den allra första meningen i hennes mest omtyckta bok ”Priset på vatten i Finistère”. Hon fick aldrig till meningen tyckte hon och tvingades sända över korrekturet till förlaget med inledningen ofärdig.
Jag efterlyste själva meningen, som hon väljer att inte citera. Det skulle varit intressant att få ta del av ett antal versioner och en lite närmare beskrivning av hur hon konkret arbetat med den. Då hade vi fått en verklig djupdykning i skrivarverkstaden.
Hur lyder då meningen? Så här: Jag sitter i min trädgård i Finistère och fyller i adressändringskort.
Det tycker inte jag är någon dålig start. Vi placeras direkt i en miljö och en aktivitet som andas uppbrott och det är helt uppenbart att saker kommer att hända.
För Malmstenkännaren är det extra spännande eftersom man vet att hon tidigare flyttat till Finistère och skrivit därifrån.
Vad mer kan man begära av en mening än att den lockar till vidare läsning och sätter frågor i huvudet på läsaren som den vill ha svar på?
Vi har alla våra favoriter bland förstameningar. En av de mest berömda är förstås Gabriel Garcia Màrquez start på romanen ”Hundra år av ensamhet”:
Många år senare, inför exekutionspatrullen, skulle överste Aureliano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddagen då hans far tog honom med för att visa honom isen.
Ja, om man får veta att någon hamnar inför en exekutionspatrull blir man lite nyfiken på att få veta varför.
Som reporter har man begränsade möjligheter att sitta och fila på förstameningar. Man måste ganska snabbt bestämma sig för att det här får duga. Och har man tur så får man den där startskjutsen som får läsaren att bli nyfiken.
Som alltid kan man lära sig mycket genom att läsa böcker. En väldigt enkel men enligt mitt tycke effektiv förstamening är den här:
Det ligger en lapp på mitt skrivbord ”Gustav har ringt”. Gustav? Jag känner ingen Gustav.
Okej, det var inte en mening men bra för genast vill man, lika gärna som jag:et, veta vem Gustav kan vara. Boken är ”Maken” av Gun-Britt Sundström.
Sedan har vi förstås Selmas klassiker Äntligen stod prästen i predikstolen. Men eftersom jag gillar det lite absurda och överraskande är min största favorit starten på Peter Höegs ”Kvinnan och apan”: En apa närmade sig London.
Fler start-favoriter?