SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Jimmie Åkesson (sd)

Sne­seglare?

START
“Oj då! (långa applåder) Tack så hem­skt mycket. Ni får tänka på en sak, vi har bara en timmes tv-tid här, vi måste hinna med allti­hop. Jag har mycket att säga ska ni veta.“
Sedan ägnar sig Jim­mie Åkesson en lång stund åt något skämt om säll­skapsspelet Rap­pakalja som Göran Häg­glund haft i sitt tal dagen innan. Och försöker skämta själv. Det känns som en timme.
SLUT
“Sverigevän­ner, kän­ner ni också hur vin­den till­tar? Vi är den friska till­t­a­gande vind som sveper över lan­det. Nästa år gäller det, då blåser vi Rein­feldt, Löfven och dom andra på möj­ligheten att fort­sätta styra sku­tan mot de mörkaste vat­ten.“
En vind är en sliten poli­tisk metafor. Och den kan tolkas lite hur som helst. Jag tycker den där vin­den mest blåser inuti själva par­tiet.
Möjli­gen rik­tade sig Åkesson till seglarna i Got­land runt.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Göran Hägglund (kd)

Göran Häg­glund (s)

START
“Almedals­besökare, har ni det bra? (Jaaa!) För tio år sedan hade vi det inte lika bra. Socialdemokra­terna regerade…“
Ett smart sätt att utnyt­tja ett tröttsamt säg-hej-till-publiken-grepp.
SLUT
Om inled­nin­gen var en kri­tik mot socialdemokra­ter­nas poli­tik vän­der Göran Häg­glund helt om i slutet på sitt tal. Han hyl­lar arbe­tar­rörelsens gamla devis: “Gör din plikt, kräv din rätt.” Sedan avs­lu­tar han med: “När vi alla bjuder till och gör det vi kan, när vi stöt­tar dem som har det svårt, när vi nyfiket lär oss nytt, då byg­ger vi steg för steg ett samhälle där ingen hålls till­baka och ingen läm­nas efter.“
Det kunde vara häm­tat från Palmes första Almedal­stal 1968 (jag var där!). Nästa år förvän­tar vi oss att Häg­glund även cit­erar Palmes favorit­poet Rag­nar Thour­sie: “En öppen stad, ej befäs­tad, byg­ger vi gemen­samt. Dess ljus slår upp mot rym­dens ensamhet.“
För nu är tydli­gen även krist­demokra­terna det nya arbetarpartiet.