Monthly Archives: juli 2013

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Annie Lööf ©

Posted on by — No Comments ↓

Långsamhetens talare.

START
“Vän­ner, världen är inte svart eller vit. Sverige är inte rött eller blått. Och jag vägrar att stå och se på när svensk poli­tik långsamt för­vand­las till en her­rekiper­ing i sju nyanser av grått.“
Ett fem­i­nis­tisk anslag som utmyn­nar i hennes röda hår och envishet och att Sverige behöver reformer i största allmän­het. Man kanske hade vän­tat sig att den enda kvinnliga par­tiledaren efter den slående bilden av her­rekiperin­gen skulle komma med några förslag till var­för kvin­nor ska rösta just på Cen­ter­par­tiet.
SLUT
“Politik.….…..det är att vilja.……något .”(Vem sa åt henne att ständigt göra så långa onaturliga pauser i talet? Fälldin?)
Palmes ande svä­var över Almedalen så till den milda grad att de borg­erliga kän­ner sig tvin­gade att förhålla sig till den socialdemokratiska tra­di­tio­nen (Rein­feldt hyl­lade Sahlin).
Annie Lööf slu­tar med att hon vill “bygga ett Sverige som är grönare, fri­are, före­tagsam­mare.” Något som hela her­rekiperin­gen kan skriva under på. Även en grå socialdemokrat.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Jan Björklund (fp)

Posted on by — No Comments ↓

Ett skolex­em­pel.

START
His­to­rieläraren Björk­lund inleder med en lång utläg­gn­ing om Gotländsk medeltid som bland annat innehåller frasen: “glob­alis­erin­gens första pus­sel­bitar”. Den myn­nar ut i att invan­drare alltid bidragit till Sveriges utveck­ling. Lek­tio­nen avs­lu­tas med: “Sverige har varit ett öppet land i tusen år. Och Sverigevän­ner, det ska Sverige vara i fort­sät­tnin­gen också.“
Utgå från plat­sen, ge per­spek­tiv bakåt, avs­luta med nuet. Ett retoriskt skol(!)exempel. Dessu­tom snor han sd:s “Sverigevän­ner”.
SLUT
Björk­lund avs­lu­tar med Alliansens oblig­a­toriska kri­tik mot den rödgröna-koalitionen som inte exis­terar, ett tema vi kom­mer att få höra till leda det när­maste året.
Han cit­erar Ste­fan Löfvens senaste utta­lande i frå­gan: “…det har väl­jarna rätt att få besked om, men det finns mängder av lös­ningar på det.“
Det lud­diga, för att inte säga mycket lud­diga, Löfven-citatet intro­duc­erar Björk­lund med: “Klockan 14.56 kom det ut på TT”. Därmed ger han det större tyngd, unge­fär som en vik­tig kom­mu­niké från det socialdemokratiska par­tikansliet. Allt för att öka löjes-koefficienten. Återi­gen gott retoriskt hand­lag.
Sedan kan man säga att det även finns mängder av lös­ningar på hur ett Alliansalter­na­tiv skulle kunna se ut, med © eller (kd) eller båda ute ur riksdagen.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Jonas Sjöstedt (v)

Posted on by — No Comments ↓

Sku­tans utkik

START
“Välkom­men till Got­land, en av alla de kom­muner i lan­det som vi styr väl till­sam­mans med miljö­par­tiet och socialdemokra­terna.“
Ett gott försök att trumma in det röd-gröna-alternativet även i riks­dagsvalet. Men man undrar om Jonas Sjöst­edt upp­märk­sam­mat att det inte län­gre är Mona Sahlin som styr socialdemokra­terna.
Kom­munpoli­tik är en sak, riks­da­gen en helt annan.
SLUT
“Då mina vän­ner, då är det dags att ändra kurs på den här sku­tan, då vill vi bygga ett samhälle på omtanke, jäm­ställd­het och rättvisa. Vi är beredda. Till­sam­mans gör vi det!“
Jim­mie Åkesson använde också skut-metaforen i sin slut­mening. Men till skill­nad från Jonas Sjöst­edt har han knap­past någon möj­lighet att komma upp på kom­man­do­bryg­gan.
Vän­ster­par­tiet har det, men hur mycket de får att säga till om där beror på hur mycket de styrs av den ide­ol­o­giska utkiken. Jonas Sjöst­edt kanske får klät­tra ner från mas­ten och göra en hel del kompromisser.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Fredrik Reinfeldt (m)

Posted on by — No Comments ↓

Ursäkta, när bör­jar matchen?

START
Fredrik Rein­feldt skulle just öppna munnen när han avbröts av en talkörskupp i de bakre leden, några nazis­ter enligt uppgift. I stäl­let för att inte låt­sas om något, vän­tade statsmin­is­tern och blev därmed sit­u­a­tio­nens herre. Han fick hjälp av pub­liken som buade.
När kören tyst­nat sa han: “Jag kom­mer till er men lite senare.” Därefter gick han efter manus och bad de i pub­liken som var där förra året att räcka upp en hand.
Det lättsamma pas­sar inte Rein­feldt, han är inte den jovi­aliska typen. Men det är lite bät­tre när han är spon­tan än när han ska vara lättsam enligt manus.
SLUT
“Om tolv månader kom­mer jag till­baks hit och då är jag ännu mera för­beredd än tidi­gare och då är fort­farande de röd­gröna helt utan för­bere­delser, då bör­jar matchen. Tack ska ni ha!“
Detta är en fel­analys. När Rein­feldt står där i Almedalen nästa år har redan matchen bör­jat. Den bör­jar i maj med EU-valet som kom­mer att bli vik­tigt för den kom­mande val­rörelsen till riks­da­gen.
Om han för­lorar första halvlek blir den andra tung. Rein­feldt bör nog för­bereda sig innan matchen och inte i halvlek.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Gustav Fridolin (mp)

Posted on by — No Comments ↓

Ellen Key (mp)?

START
“Ryk­tet om fes­ti­val­som­marens död är tydli­gen kraftigt över­drivet.” Fridolin menar att Almedalen är “som vilket rock­party som helst”. Bra start. Slår an en ung­dom­lig ton.
SLUT
“Tack så mycket och ha en fan­tastisk demokrat­ifes­ti­val!“
Sluthäl­snin­gen knyter an till inled­nin­gen, vilket är bra. Men dess­förin­nan har Fridolin läst ett långt citat av den lite min­dre ung­dom­liga Ellen Key. Var­för då?
Han hade valt slutet på en essä skriven 1870, Skymn­ings­brasan, ur Skön­het för alla från 1899. Avs­nit­tet bör­jar med det i dagens poli­tiska språk så säl­lan använda ordet skör­nad. “Skör­nade låg trä­den i kakel­ug­nen…” Alltså split­tade, upphug­gna.
Den ålder­dom­liga tex­ten hand­lar om att ha en per­son­lig glöd, ett engage­mang, om jag tolkat det rätt.
Som poli­tiskt utspel var det väl inte helt klock­rent. Gus­tav Fridolin slängde knap­past in någon pinne i den poli­tiska brasan med det citatet.
Att använda Ellen Key som poli­tiskt verk­tyg är van­skligt. I essän före Skymn­ings­brasan som heter Fäst­vanor skriver hon:
“Kvin­norna, hem­lifvets och sedens ska­parin­nor, hafva fram­för allt skuld i att den vackra, starka kon­ser­vatis­men dör ut, att hem­lifvet allt mer sak­nar den fas­thet och skön­het, hvilka gifva djup åt hemkänslorna och åt fos­ter­land­skär­leken.“
Ett citat som Fridolins antag­o­nist Jim­mie Åkesson skulle kunna kon­tra med.