SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Jonas Sjöstedt (v)

Sku­tans utkik

START
“Välkom­men till Got­land, en av alla de kom­muner i lan­det som vi styr väl till­sam­mans med miljö­par­tiet och socialdemokra­terna.“
Ett gott försök att trumma in det röd-gröna-alternativet även i riks­dagsvalet. Men man undrar om Jonas Sjöst­edt upp­märk­sam­mat att det inte län­gre är Mona Sahlin som styr socialdemokra­terna.
Kom­munpoli­tik är en sak, riks­da­gen en helt annan.
SLUT
“Då mina vän­ner, då är det dags att ändra kurs på den här sku­tan, då vill vi bygga ett samhälle på omtanke, jäm­ställd­het och rättvisa. Vi är beredda. Till­sam­mans gör vi det!“
Jim­mie Åkesson använde också skut-metaforen i sin slut­mening. Men till skill­nad från Jonas Sjöst­edt har han knap­past någon möj­lighet att komma upp på kom­man­do­bryg­gan.
Vän­ster­par­tiet har det, men hur mycket de får att säga till om där beror på hur mycket de styrs av den ide­ol­o­giska utkiken. Jonas Sjöst­edt kanske får klät­tra ner från mas­ten och göra en hel del kompromisser.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Fredrik Reinfeldt (m)

Ursäkta, när bör­jar matchen?

START
Fredrik Rein­feldt skulle just öppna munnen när han avbröts av en talkörskupp i de bakre leden, några nazis­ter enligt uppgift. I stäl­let för att inte låt­sas om något, vän­tade statsmin­is­tern och blev därmed sit­u­a­tio­nens herre. Han fick hjälp av pub­liken som buade.
När kören tyst­nat sa han: “Jag kom­mer till er men lite senare.” Därefter gick han efter manus och bad de i pub­liken som var där förra året att räcka upp en hand.
Det lättsamma pas­sar inte Rein­feldt, han är inte den jovi­aliska typen. Men det är lite bät­tre när han är spon­tan än när han ska vara lättsam enligt manus.
SLUT
“Om tolv månader kom­mer jag till­baks hit och då är jag ännu mera för­beredd än tidi­gare och då är fort­farande de röd­gröna helt utan för­bere­delser, då bör­jar matchen. Tack ska ni ha!“
Detta är en fel­analys. När Rein­feldt står där i Almedalen nästa år har redan matchen bör­jat. Den bör­jar i maj med EU-valet som kom­mer att bli vik­tigt för den kom­mande val­rörelsen till riks­da­gen.
Om han för­lorar första halvlek blir den andra tung. Rein­feldt bör nog för­bereda sig innan matchen och inte i halvlek.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Gustav Fridolin (mp)

Ellen Key (mp)?

START
“Ryk­tet om fes­ti­val­som­marens död är tydli­gen kraftigt över­drivet.” Fridolin menar att Almedalen är “som vilket rock­party som helst”. Bra start. Slår an en ung­dom­lig ton.
SLUT
“Tack så mycket och ha en fan­tastisk demokrat­ifes­ti­val!“
Sluthäl­snin­gen knyter an till inled­nin­gen, vilket är bra. Men dess­förin­nan har Fridolin läst ett långt citat av den lite min­dre ung­dom­liga Ellen Key. Var­för då?
Han hade valt slutet på en essä skriven 1870, Skymn­ings­brasan, ur Skön­het för alla från 1899. Avs­nit­tet bör­jar med det i dagens poli­tiska språk så säl­lan använda ordet skör­nad. “Skör­nade låg trä­den i kakel­ug­nen…” Alltså split­tade, upphug­gna.
Den ålder­dom­liga tex­ten hand­lar om att ha en per­son­lig glöd, ett engage­mang, om jag tolkat det rätt.
Som poli­tiskt utspel var det väl inte helt klock­rent. Gus­tav Fridolin slängde knap­past in någon pinne i den poli­tiska brasan med det citatet.
Att använda Ellen Key som poli­tiskt verk­tyg är van­skligt. I essän före Skymn­ings­brasan som heter Fäst­vanor skriver hon:
“Kvin­norna, hem­lifvets och sedens ska­parin­nor, hafva fram­för allt skuld i att den vackra, starka kon­ser­vatis­men dör ut, att hem­lifvet allt mer sak­nar den fas­thet och skön­het, hvilka gifva djup åt hemkänslorna och åt fos­ter­land­skär­leken.“
Ett citat som Fridolins antag­o­nist Jim­mie Åkesson skulle kunna kon­tra med.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Jimmie Åkesson (sd)

Sne­seglare?

START
“Oj då! (långa applåder) Tack så hem­skt mycket. Ni får tänka på en sak, vi har bara en timmes tv-tid här, vi måste hinna med allti­hop. Jag har mycket att säga ska ni veta.“
Sedan ägnar sig Jim­mie Åkesson en lång stund åt något skämt om säll­skapsspelet Rap­pakalja som Göran Häg­glund haft i sitt tal dagen innan. Och försöker skämta själv. Det känns som en timme.
SLUT
“Sverigevän­ner, kän­ner ni också hur vin­den till­tar? Vi är den friska till­t­a­gande vind som sveper över lan­det. Nästa år gäller det, då blåser vi Rein­feldt, Löfven och dom andra på möj­ligheten att fort­sätta styra sku­tan mot de mörkaste vat­ten.“
En vind är en sliten poli­tisk metafor. Och den kan tolkas lite hur som helst. Jag tycker den där vin­den mest blåser inuti själva par­tiet.
Möjli­gen rik­tade sig Åkesson till seglarna i Got­land runt.

SPRÅKBRÅK Almedalstalsextra: Göran Hägglund (kd)

Göran Häg­glund (s)

START
“Almedals­besökare, har ni det bra? (Jaaa!) För tio år sedan hade vi det inte lika bra. Socialdemokra­terna regerade…“
Ett smart sätt att utnyt­tja ett tröttsamt säg-hej-till-publiken-grepp.
SLUT
Om inled­nin­gen var en kri­tik mot socialdemokra­ter­nas poli­tik vän­der Göran Häg­glund helt om i slutet på sitt tal. Han hyl­lar arbe­tar­rörelsens gamla devis: “Gör din plikt, kräv din rätt.” Sedan avs­lu­tar han med: “När vi alla bjuder till och gör det vi kan, när vi stöt­tar dem som har det svårt, när vi nyfiket lär oss nytt, då byg­ger vi steg för steg ett samhälle där ingen hålls till­baka och ingen läm­nas efter.“
Det kunde vara häm­tat från Palmes första Almedal­stal 1968 (jag var där!). Nästa år förvän­tar vi oss att Häg­glund även cit­erar Palmes favorit­poet Rag­nar Thour­sie: “En öppen stad, ej befäs­tad, byg­ger vi gemen­samt. Dess ljus slår upp mot rym­dens ensamhet.“
För nu är tydli­gen även krist­demokra­terna det nya arbetarpartiet.