IBLAND NÄR JAG är ute och talar om skrivande brukar jag göra en närvarokontroll. Det handlar här inte om att skicka runt en namnlista. Nej, jag har läst åhörarnas texter och tagit reda på om det finns någon närvaro i dem.
Ser man i texten att reportern varit på plats? Allt för ofta märks inte det. Reportern kunde lika gärna suttit på redaktionen och gjort research. Varför ge sig ut i verkligheten om man inte rapporterar om den?
Närvaro är bara en ingrediens i reporterjobbet, men en viktig. “Ta läsaren till platsen”, heter det.
Men det är inte helt okomplicerat. Som Magnus Eriksson skrev en gång i SvD: “…tafatta försök att skapa journalistisk närvaro: beskriv något på platsen i pseudoimpressionistiska termer, så att läsaren fattar att du varit där, strunt samma om det tillför något av värde…“
Att visa läsaren att vi varit där. När vi ändå pallrat oss ut kan vi lika gärna tala om det också. Detta är den lägsta ambitionsnivån när det gäller närvaro.
Det finns förstås en högre. Med den vill man ge en extra dimension i texten, göra den mer levande.
En tidningstext ska inte bara informera, den ska övertyga också. Till de skriftliga och muntliga källorna kommer en till: reportern själv.
Och det ska helst vara en reporter som inte bara rabblar detaljer och intryck i största allmänhet, utan en som använder det hen sett eller hört på ett medvetet sätt.
Det kräver ett inslag av reportageteknik i researcharbetet. Att anteckna detaljer, fråga för att få berättelser, tänka i scener och att ta tillvara det som händer just här och nu. Lyssna på vad folk säger och hur de säger det. Vara uppmärksam på miljön en händelse utspelar sig i. Ta tillvara till synes bagatellartade detaljer som kan berätta något mera.
Konsten är att väva in iakttagelserna på ett naturligt sätt i texten. Det går lättare om man tänker på att man är där inte läsaren kunde vara. Vad var det jag såg? Närvaro i betydelsen att jag själv var närvarande. Utan att lägga för stor vikt vid en egna personen. Det viktiga var inte att just jag var där (som vissa krigskorrespondenter rapporterande iförd hjälm tycks tro), det viktiga var att läsaren hade mig där.
Det kan vara närvaro i ett intervjuporträtt: “När Cecilia Bartoli talar om Salieris långa liv, och för en stund vänder åter till Salieris födelse 1750, ringer mycket oväntat en telefon i det kala rum där vi sitter. Bartoli brister ut i skratt.
– Det är han, Salieri, som ringer och säger ´nej, nej, det stämmer inte´. Hahaha.” (Ulf Johanson GP)
Att vara på plats är ovärderligt. Den som är ute får med sig ett så mycket rikare material och man får nya kontakter och får ofta med sig idéer till nya jobb. Detta vet alla.
Den reporter som är ute mycket stelnar inte. Den som sitter inne blir trött och håglös. Att vara närvarande både fysiskt och i texten är en av grundbultarna i all journalistik.
Vilka är närvarande på din redaktion?
Monthly Archives: januari 2013
Reporterns auktoritet
KRÖNIKOR, ANALYSER och allehanda spalter med stor bildbyline är nog den stora skillnaden (plus stora bilder) om man jämför en dagstidning i dag med en för femton, tjugo år sedan.
Skribenterna lyfts fram. Det är i stort en bra utveckling (det finns förstås en del exempel på skribenter som på ett lysande sätt illustrerar ordspråket “tomma tunnor skramlar mest”).
Jag vill till och med gå ännu längre och vill se mer av skribenten även i en vanlig nyhetstext.
Det är viktigt att reportrar tar ett steg fram i texten. Det handlar inte om att reportern ska komma med egna åsikter eller börja skriva i jag-form, det handlar om att göra texten mer angelägen för läsaren.
Som läsare vill jag vara i goda händer, att det är någon person bakom texten som vill berätta något för mig. Reporterns auktoritet brukar man tala om, att vinna förtroende hos läsaren. Det gör man bäst med välunderbyggda fakta, goda exempel och bra detaljer.
Reportern kliver fram och blir lite mer synlig i texten. Vågar ta ut svängarna, blir en berättande röst, en kritisk röst, en som förklarar sammanhang och besvarar läsarens frågor, en som visar vem som ljuger, en som tar tag i taktpinnen.
Rösten bakom orden ska vara en auktoritet. Någon som tar mig med ett vänligt grepp i kragen och säger: “Kom här, jag har något viktigt att berätta för dig!“
Motsatserna finns i var sin ytterlighet. Det är reportern som inte riktigt har koll och inte behärskar ämnet och därför gömmer sig bakom pratminus och färdiga formuleringar.
I andra änden finns den auktoritäre som skriver myndigt och talar nedåt.
Nej, auktoritet bygger en bra reporter med trovärdighet. En som vågar vara vass och skarp i kanterna. Sådana reportrar borde redaktionsledningar leta efter och vårda när de väl har dem.
Medietrender 2013 VI: Nyhetsarbetets förvandling
HÄR AVSLUTAS exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på. Här handlar det om en nödvändig omorientering för nyhetsredaktionerna.
Vad orkanen Sandy lärde oss
De stora traditionella nyhetsredaktionernas organisering kring stora nyheter måste omprövas i de sociala mediernas tidevarv, skriver Michael Maness som leder medieutvecklingsprogrammet vid Knight Foundation.
Orkanen Sandy var ett exempel på hur resurser ofta slösas bort vid sådana händelser och visade också hur viktig trovärdigheten är i rapporteringen.
Här fanns reportrar som stod på olika stränder och talade om att en orkan hade nått land. Under tiden laddades tiotusentals YouTube-klipp upp och på Twitter fanns en frenetisk mikro-uppdatering av situationen just nu, skriver Maness.
All denna information var naturligtvis inte pålitlig men dessa rapporter skapade en livfull, realtids-rapportering som betydde något för människor, på ett sätt som inte ens en handfull stora nyhetsredaktioner kan åstadkomma.
Vad som krävs är nyhetsredaktioner som kan filtrera, verifiera, samla och utveckla de sociala medierna för sina läsare som ett komplement till egna reportrar som rapporterar effektivt och ger sammanhang.
Detta kommer vi att se mer av under 2013.
Nyhetsreporterns död
Heidi Moore, The Guardians ekonomiredaktör i USA, spinner på samma tema: “Nyhetsredaktioner kommer allt mindre att handla om dagens nyheter — mobilen (dit alla är på väg) har ändrat det. De blir mer som war-rooms, eller ett vetenskapligt laboratorium, där researchteam tänker på hur de ska kunna illustrera, förmedla fakta och ge sammanhang oavsett om ämnet är dagsaktuellt eller inte.“
Reportrar blir inte belönade för scoop utan för att ge sammanhang åt händelser, organisera dem på ett sätt som tjänar läsarna och presentera dem i olika medieformer.
Tidningens webbsida kommer att bestå av små lådor med viktig information grupperade ämnesvis, inte efter publiceringstid. Detta ersätter dagens vertikala artikel-på-artikel-format som styrs av vad som händer just nu.
I stället för “nyheter” kommer journalistiken att handla om “viktighet” och varje nyhetsredaktion kommer själva att definiera vad som är “viktigthet”.
En minoritet av teamen på nyhetsredaktionerna kommer att arbeta som “journalister” som de är definierade i dag, med research och rapportering. Istället kommer framskjutna roller att innehas av interaktiva team, experter på sociala medier, programmerare, videoklipp-experter, ljudexperter och andra med tekniska kunskaper.
En journalist blir en “informationsarbetare” eller en “idéarbetare”, så att alla på en nyhetsredaktion är tränade i ta ansvar för innehållet, skriver Heidi Moore.
Det har redan varit en signifikant process mot multimedia-redaktioner, men på många håll är röret fortfarande detsamma: reportrar gräver fram fakta och sedan skapar en annan grupp interaktiva inslag som passar dessa fakta. Det har ännu inte gått så långt som det måste gå.
Detta var sista delen i medieprognoser från USA. Vad kommer att hända i Sverige?
Medietrender 2013 V: Lär er siffror!
HÄR FORTSÄTTER exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på.
Matematikens återkomst
Dan Gillmor som leder medieprogrammet vid Arizona State University har mer ett hopp än förväntningar. Han menar att journalister under 2013 måste börja lära sig att tolka siffror. De ska ge sin publik uppgifter om vad siffrorna de presenterar betyder och förklara nyanser.
Till exempel när det handlar om en nyhet om en medicinsk upptäckt kring sällsynta cancersjukdomar, talar de också om att risken att någon enskild person drabbas av denna cancerform är försvinnande liten. Och de gräver djupt för att få reda på om något läkemedelsföretag som gynnas av denna upptäckt också har betalat för studien.
I tv-nyheterna slutar man med att inleda varje sändning med kriminella våldsamheter och istället förklarar att våldet minskat på de flesta ställen under flera decennier.
Gillmor: “Och artiklar om klimatförändringen (om den råkar återuppstå på nyhetsagendan) kommer att notera den stora vetenskapliga samstämmigheten att a) jorden blir varmare b) detta kan få katastrofala följder c) människor orsakar större delen av denna förändring. Detta leder till en annan mer välkommen förändring: klimatskeptiker dyker inte upp lika ofta i rapporteringen.“
Vidare, menar han, kommer inte journalister att citera “båda sidor”, när den ena sidan ljuger. Eller åtminstone tala om att den ena sidan ljuger.
Deras källor kommer att bli upprörda men det finns en fördel här: när det blir uppenbart att medierna tänker hålla dem som har makten ansvariga, kommer myspyset mellan journalister och maktens människor att upphöra.
Upprättelsen av fakta-baserad journalistik blir en frisk vind, särskilt inom politiken. När informationsflödet ökar, blir värdet på varje särskild del av informationen mer och mer ifrågasatt och reportrar som kan sina siffror blir mer trovärdiga. När tillräckligt många mediekonsumenter är hopplöst förvirrade, eller blivit brända av lågkvalitativ information, återvänder de till kvalitet, tror den optimistiske Gillmor.
Fler medietrender följer.
Medietrender 2013 IV: Ledarsidans förvandling
HÄR FORTSÄTTER exemplen på medietrender 2013 som Nieman Journalism Lab bett ett antal framstående mediemänniskor i USA fundera på.
Ledarsidan förändras
Tidningar kommer att skriva färre ledare. De inser i stället att de kan stå i fronten när det gäller att engagera läsarna, moderera forum, hålla event och initiera rundabordssamtal. Därmed undviker de fallgropen att alienera en stor del av sina läsare genom att tala om för dem vad de ska tycka. (Mark Katches, ledare för Center for Investigative Reporting)
Känslans återkomst
Zizi Papacharissi som är professor i kommunikation vid universitetet i Chicago skriver: “Jag gillar inte att spå i framtiden. Jag vill hellre bli överraskad. Det här skulle jag vilja bli överraskad av 2013: Återkomsten av känslan i nyhetsrapporteringen.
Inte sentimentala nyheter utan nyheter på ett bättre sätt genom känsla som driver på, styr, informerar och mångfaldigar nyhetsprocesser och värderingar.
Journalister har alltid kämpat med känsla, genom att antingen försöka kontrollera sina egna känslor mot västvärldens journalistiska objektivitetsdogm eller att hitta meningsfulla vägar att integrera känsla generellt i storyn.
Det är därför som balansen mellan känsla och nyheter är så delikat. De mest skickliga reportrarna lyckas skapa den perfekta balansen mellan känsla och information, färg och nyheter, det emotionella och intellektuella.
Kontrasten är nyhetstexter med överdriven känsla och den desinformation som den överdriften sprider.
Mobilen vinnaren
Läs också vad redaktören för växande plattformar på New York Times, Fiona Spruill, skriver om mobilens frammarsch. Av trafiken på New York Times nätupplagor kom i november 37 procent från mobiltelefoner. 2011 var det 28 % och 2010 20%.
Läs hennes intressanta inlägg här.