Sårat Långared söker svar
Den 19 oktober i fjol mördades lantbrukarparet Torgny och Inger Antby på sin gård Mjönäs utanför Alingsås. Det var ett osedvanligt brutalt dåd som försatte hela byn Långared i ett trauma. I morgon börjar rättegången mot de två polska män som är misstänkta för morden. I den 2.000 sidor långa polisutredningen finns inget avgörande bevis. Det blir ett komplicerat indiciemål.
HAN STOPPAR gräsklippmaskinen mellan två gravar och tar av hörselskydden.
– Jodå, jag kände Torgny, säger han och petar upp kepsen en bit i pannan. Torgny stannade alltid och prata lite. Det är rysligt det som hänt och har påverkat hela bygden. Det var en kvinna häromdagen som sa till mig att “det var bra att du var här, jag vågar inte gå på kyrkogården ensam längre”.
Kyrkvaktmästaren Gert Johansson har just varit uppe vid Torgnys och Ingers två enkla kors. Graven ligger längst ut mot vägen. På andra sidan stojar barnen på skolgården. Han har lagt på ny jord och ordnat med blommorna, Inger skötte alltid sina växter väl. Hon blev 71 år, Torgny 69.
I trevägskorset i Långared ligger kyrkan, skolan, busshållplatsen och Albert Hall, samlingslokalen för alla föreningar som Albert i Loo lade grundplåten till.
På kyrkogårdsstaketet sitter ett anslag om ett föredrag i missionskyrkan på torsdag om en resa till barnhemmet i Ukraina.
Näst intill alla i byn är kyrkliga och sammanhållningen är stor. Den som parkerar här och låser bilen kommer från stan, brukar man säga. Men sedan i höstas är det fler som låser om sig och det sägs att larmförsäljare haft strålande tider.
Gården med adressen Mjönäsvägen 12, där Torgny och Inger bodde, är fortfarande, sju månader efter morden, delvis avspärrad av polisen.
Förutom fågelsången är det tyst kring husen, ladusvalor sveper förbi mellan byggnaderna och åkern där Torgnys kor brukade beta är igenvuxen av smörblommor, maskrosor och ängsgräs.
Även det mindre gula huset på gården som en polsk familj hyrde är igenbommat.
MJÖNÄS ÄR EN familjegård sedan flera generationer. Torgny var äldst i en syskonskara på fem. Pappan var riksdagsman och ville att barnen skulle studera. Men Torgny ville bli bonde. Han fick en egen kalv när han var nio och till läraren som enträget bad pojken med det fina läshuvudet att söka till realskolan i Alingsås sa han: ”Jag ska ha mitt läroverk i lagårn”.
1963 gifte han sig med Inger och de bodde hela livet på den älskade gården. De var hemma mycket, hade ingen tv, satt och pusslade tillsammans och gick och lade sig efter väderleksrapporten klockan 21.50.
Ingen har ett ont ord att säga om dem: glada, generösa, trygga, pålitliga, såg gott i alla människor, talade aldrig illa om någon och Torgny klagade inte ens på vädret.
De hyrde alltid ut det gula huset till personer som var i behov av en bostad. På minnesstunden i kyrkan steg en ung okänd kvinna fram och vittnade om hur Inger och Torgny tagit hand om hennes familj när de var flyktingar utan uppehållstillstånd. “De var så snälla, de var så snälla”, upprepade hon.
Dagen innan Inger dog gav hon grannflickan en dockklänning som hon hade stickat.
Torgny älskade sitt dragspel. På sommarkvällarna hördes hans toner när han satt på verandan och spelade. Han var ofta ute och underhöll på ålderdomshem och i kyrkor. I ladugården sjöng han alltid för korna.
OM DETTA VARIT en vanlig oktobermorgon så hade den liknat alla andra morgnar. Torgny brukade gå upp vid halvsex och ta en kopp kaffe och en smörgås innan han gick ut till ladugården. Det är inte många steg mellan boningshuset och ladugården men tillräckligt för att höstluften ska kännas i näsan.
Torgny började med att lägga ut foder på matbordet och släppte sedan in korna och låste fast dem i grindarna. Han kände värmen från de flåsande kreaturen.
Eftersom mjölkbilen hade varit där kvällen innan gick han in i det trånga mjölkrummet, tog en hink med varmvatten och lite diskmedel som han gjorde ren tanken med. Rännorna bakom korna rensades, sedan gjorde han i ordning mjölkmaskinerna och började mjölka. När det var klart gav han kalvarna och kvigorna foder. Sedan gick Torgny in för att själv äta frukost.
I köksentrén tog han av sig de svarta stövlarna, hängde upp sin blå overall med det bruna läderbältet och gick in i strumplästen.
Då var klockan runt halv nio och Inger hade varit uppe en timme och hade gröten klar. De åt frukost, läste lite i bibeln och bad.
När Inger plockade undan frukosten tog Torgny igen sig en stund på sängen i köket. Eftersom det var onsdag förberedde Inger råmjölkspannkakan som hon alltid hade med sig när hon åkte in till gemenskapsträffen i pingstkyrkan i Alingsås klockan tre. Hennes kalvdans var ett av priserna i lotteriet, ”högsta vinsten” ansåg alla.
Men det här var ingen vanlig oktobermorgon. Ingers råmjölk förblev stående i sin bunke i köket och Torgny kom aldrig tillbaka från ladugården.
Den här oktobermorgonen hade de mörkaste krafter man kan föreställa sig anlänt till den gudfruktiga gården i Långareds by.
Vi vet inte vad som hände, annat än att det var fullkomligt oväntat och overkligt.
Klockan tio i två kom Astrid och Ebbe för att hämta Torgny och hans dragspel. De skulle åka till äldreboendet Bjärkegården i Sollebrunn.
Torgny, som brukade vara punktligheten själv, kom inte ut. De klev ur bilen och knackade på dörren till boningshuset. Inget svar. Konstigt, kanske var han kvar i ladugården.
Därinne vid dörren till mjölkrummet hittades Torgny i en blodpöl lika stor som hans kropp. Händer och fötter var bundna och runt munnen satt gul tejp. Han hade slagits ihjäl med ett tillhygge.
Familjen som hyrde det gula huset hade också kommit ut för att leta efter Torgny. När ambulansen kom började det störtregna och alla trängde ihop sig i garaget.
Två poliser gick in i huset. De fann Inger i sin säng på mage, strypt, kvävd, händer bakbundna och med en kudde fasttejpad över hela ansiktet.
DAGEN EFTER SKINER solen och gården är belägrad av polisbilar, reportrar och fotografer. Helikoptrar fladdrar i den kalla oktoberluften.
De närmsta grannarna hissar flaggan på halv stång. Långared befinner sig i chocktillstånd.
Polisen säger inte mycket men redan samma kväll griper de två män misstänkta för morden. Anledningen är ett upphittat mobilkort i skogen intill gården.
Men redan efter ett par dagar släpps männen. Polisen har nu ett nytt spår. En kvinna i Långared har sett två svartklädda män med en silverfärgad Mitsubishi Space Wagon på en liten skogsväg nära Antbys hus, både på söndagen och måndagen. Hon antecknade registreringsnumret.
Bilen leder till en polsk hantverkare som jobbat i Göteborg. Han och en arbetskamrat har åkt med bilen till Polen, samma dag som mordet. De häktas i sin frånvaro.
Samtidigt blir tre personer i den polska familj som bor hos Antby misstänkta för skyddande av brottsling.
Den 19 december är det häktningsförhandlingar i Alingsås tingsrätt. Massmedieintresset är stort när de två polackerna förs in i tingsrätten via trädgården på baksidan.
Den ene är 34 år och den andre 40. De kommer från samma stad i Polen och det är inte första gången de sitter i polisförhör.
Två personer i den polska familjen ska också häktas, åklagaren har höjt misstankegraden till medhjälp. Men rätten godkänner inte bevisningen och de släpps.
Själva hävdar de sin oskuld. De har haft ett gott förhållande till paret Antby. Misstankarna mot dem är nu avskrivna.
Den häktade 34 åringen var arbetskamrat till mannen i familjen och hade varit hos dem en helg i september.
De mordmisstänkta är också åtalade för grovt rån. Ett kassaskåp som stod i Torgnys lilla kontor är borta. Ingen av de anhöriga tror att det fanns några värdesaker i skåpet. Bara gamla handlingar och en slaktmask.
Däremot låg det 9.840 kronor i Torgnys kavajficka. Kvällen innan hade han varit i Bergstena pingstkyrka och som vanligt tagit hand om insamlingen till ett missionsarbete. Pengarna låg kvar i kavajen. Och nyckeln till kassaskåpet hängde i kökets nyckelskåp.
I ett skogsparti i närheten av gården hittades en attachéväska som troligen också stulits från kontoret. Den var öppnad och innehöll en bunt regnvåta noter. Överst låg ”Nu är det särlaregnets tid” ur sångboken Barnatro och Pärleport.
NÄR RÄTTEGÅNGEN börjar i morgon kommer Inger och Torgnys fyra döttrar att närvara. Kjell Antby, yngre bror till Torgny, tänker vara med.
– Det känns bra att den kommer igång. Vi har alla väntat, säger han.
Men han är orolig för att de inte kommer att få några svar. Han tänker mycket på gården som ligger så vackert med utsikt över sjön Anten.
– Det är marken där jag har så lyckliga barndomsminnen, nu har ondskan kommit dit och skändat den. Ingen ska behöva lämna jordelivet på det sättet.
Huset har varit avspärrat i sju månader och i fönstren kan han se hur blommorna vissnat en efter en. Men mönjeliljan blommar i röd-gult. Kjell förstår dess budskap.
– Det är en hälsning till oss från Inger.
Svenska Dagbladet 3 juni 2012