- En gång, under tiden på GP:s söndagsredaktion på 90-talet, fick jag uppdraget att åka med på en teaterresa till Stockholm.
Teaterbussen från Borås
DE KOMMER FRÅN Finspång, Ronneby, Skara, Horred, Avesta och Karlstad. Det är Kumlabuss, Gustavssons i Mullsjö, Sixtens resor och MK Bussresor. Det är lördag och alla är på väg till Stockholm.
Ombord finns förväntansfulla landsortsbor som betalat 1.000 kronor plus avbeställningsskydd för en helg med teater, sightseeing och förstaklasshotell i huvudstaden.
Tidigt på lördagsmorgonen plockas de upp. Somliga har stora resväskor med sig, andra en liten bag som stoppas under benen när de sjunker ner i bussfåtöljen. Det är enstaka par och större sällskap på sex personer. Det samtalas lågmält men ivrigt. Så kommer Käcke Erling på och hälsar alla ”GOD MORGON!”. Inte bara det, han kräver tydliga svar från var och en också.
Rut reser med väninnorna i bowlinggänget. De skall se ”Stålar” på Intiman — ”en girig fars”. Katrin bjuder på clementiner. Och Svea har köpt en Bellmanlott. Så trevligt. De hjälps åt alla fyra att skrapa. Ingen vinst, men Katrins grannes dagmamma vann 100.000 kronor på en trisslott i förra veckan.
Chauffören sätter på Ring så spelar vi med Tord Carlsson. Kommer ordet ”kalabalik” från norskan, turkiskan eller latinet? Finnskogavalsen med Olle Johnny. Alltmedan de leriga åkertegarna glider förbi utanför bussfönstren. Och ett sågverk. Och Franssons fabriksförsäljning. En mil utanför Jönköping, när de flesta slumrar, ser Rut två älgar. Två stora, såg ni? Vilka halsar dom har.
Första stoppet är Brunstorps Värdshus utanför Huskvarna. ”Gästerna betyder allt för oss”. Det förstår man, anmärker Katrin spetsigt. Över 50 kronor för två fika!
En rast till blir det i Nyköping. Katrin vill äta men Rut och Svea tycker det är onödigt. Märta föreslår en enkel omelette. Det kan vi ju ta så vi står oss. Ser ni, de har samma dukar som i bowlinghallen. Så trevligt.
Klockan är halv två när bussen passerar Riksrevisionsverket på Kungsholmen. Och här ligger hotellet, Amaranten. Åh, så fint! Och så tyst dörrarna glider upp.
En guide väntar i foajén. Hälsar välkommen på bred gotländska och delar ut teaterbiljetterna och rumsnycklarna. Men det är ju bara ett kort med hål i! 239 och 244. Då bor vi inte så långt ifrån varandra. Så trevligt.
Dansbuffetbiljetter kostar 280 kronor styck. Oj, det var inte billigt. Men man får väl kosta på sig lite när man ändå är i Stockholm.
Damerna tar hissen upp till sina rum med tretton TV-kanaler, små schampoflaskor i badrummet, minibar och extrakudde på hyllan i garderoben. Tusentals andra bussresenärer gör samma sak när de fyller hotellsängarna i Stockholm på helgerna.
Rut har redan provlegat sin. Tror visst att hon somnade en stund när Svea höll på inne i badrummet. Slå en signal hem till Erik är väl inte att tänka på, det ska ju vara så dyrt att ringa från hotell.
Nu har de några timmar i Stockholm. Kanske har Åhléns öppet till fyra. Och NK hinner vi säkert med. Måste man lämna in nyckelkorten?
Tio i sju går bussen till teatern. Först släpper den av på Vasan och de som ska på Sköna Helena med Martin Ljung. Den kanske man skulle tagit.
Intiman. Här är det. Vilken trevlig salong. Hur gammal är den här teatern? Strindberg har spelat här sade herrn bredvid. Kan det vara möjligt? Var han skådespelare också?
Salongen är bara halvfull. Det verkar vara mest folk från andra bussar. En flicka fnittrar hysteriskt innan ridån går upp. Det är rent genant att höra. Är hon full? Jo, och pojkarna på samma rad. Tänk så barnsliga. Inte var vi så barnsliga när vi var 25. Var vi det Katrin?
Jag tror bestämt att damerna framför oss också har druckit. Gör man så nu för tiden? Det har man ju hört talas om sådana som åker till England för att se på fotboll och är stupfulla hela tiden. Men att vara full vid ett teaterbesök? Nä, vet ni vad.
Nu börjar det och där sitter Nils Eklund. Honom har vi sett på TV. Var det Goda grannar han var med i? Eller var det Varuhuset?
I pausen är det upprorsstämning på bänken framför. Damerna tycker att det är skandal. Något så dåligt. De tänker gå.
Fast Rut och bowlingväninnorna blir kvar. Men inte var den särskilt rolig. Och de pratar så fort. Vi kanske skulle tagit Sköna Helena ändå?
Artiga applåder blir det i alla fall. Fast de är snabba att lyfta ridån några gånger innan publiken hunnit sluta applådera.
Nu väntar redan bussen utanför. Såg ni vilket snärj hon hade i garderoben? Gamla kvinnan. Haltade gjorde hon också. Vad bra vi har det som blir hämtade så här. Tänk så välorganiserat.
Sedan blir det supé i hotellrestaurangen. Och tror ni inte Svea blev uppbjuden! Märta gick upp tidigt, hon hade köpt en Allers. Var det halvelva vi skulle ställa in väskorna i bussen?
Men tänk vilken frukost! Åh, så mycket mat. Fast trångt var det kring bordet. Skinka och tre sorters ostar. Men var är kaffet? Jasså, står det på bordet. Såg ni den där tjocke som gick före. Han liknar Rune i affärn. Hi, hi!
Får man ta två gånger? Använder man samma tallrik? Svea, ska du inte ha ett wienerbröd också, som avrundning? Åh, tok heller! Så här mätt har jag inte varit sedan vi åkte Tysklandsfärjan.
Nu är det bäst vi skyndar oss. Märta har tagit en juice i minibaren som hon måste betala. Bussen står redan utanför. Vilken är vår?
En går till Wasamuseet och en kör rundtur. Rundturen vore väl trevligt. Stockholm är ju så fint.
Jo, det blir sajsing. Här är polishuset där rättegångarna mot Holmér hölls. Och Norrmalmstorg där Clark Olofsson var och härjade, i hörnet där, nere i källaren. Och på Strandvägen bor Märta Philipsson.
Tänk, den lägenheten är säkert inte liten. Men hon har väl städhjälp förstås. Och titta här finns det gamla spårvagnar. Så trevligt.
Vid middagstid samlas alla teaterbussarna på Slottsbacken. Där står de i en lång rad. Folk strömmar till från alla håll och chaufförerna står och pratar med varandra före avfärden. Passagerarna räknas minst två gånger. Så bär det av hemåt.
Är det någon som vill se Globen? Jaaa! OK, då kan jag köra den vägen.
På hemfärden är det tystare i bussen. Märtas Allers går runt fast hon har redan löst korsordet själv. Rut äter halstabletter och frågar Svea oroligt: Kommer vitlöken igenom ändå?
I Brunstorp lämnar chauffören över till en kollega och får applåder. Rut börjar. För det är han värd. Jo, det är han allt.
Novembermörkret är kompakt utanför bussfönstren. En man har svårt att komma ut från toaletten och Katrin blir fnittrig.
Klockan sju är bussen framme vid järnvägsstationen. Och där står Erik och väntar med bilen.
Hur vi haft det? Åh, så trevligt!
Även publicerad i Städer och ställen 1994 (Heidruns)