Sparsör-mordet

Brotts­lighetens eld­fängda bränsle

EN LITEN NALLE, en tygapa med långa ben, två små kat­ter och ett trasigt gravljus. De är omgivna av höstlöv och det är bitande novem­berkallt. Antagli­gen har de legat där sedan augusti.
Lite län­gre upp i backen leker bar­nen i Sparsörs skola. Det har gått näs­tan tre månader sedan en 16-årig flicka gick på fest i en blå klän­ning med axel­band och snör­san­daler.
Då var det som­mar och varmt. Det hade varit ett fem­tio­tal ung­do­mar i par­tytäl­tet i trädgår­den. Ingen vuxen.
På samma fest gick en av hennes kil­lkom­p­isar i rutiga shorts och en t-tröja med en bild på ett skelett som rider på en häst. Det var egentli­gen bara en van­lig tröja med skräck­mo­tiv som många ung­do­mar har. Men ibland blir det allde­les van­liga mycket speciellt.
Nu sit­ter pojken, som fyllt 17 år, inlåst på ett ung­domshem i vän­tan på rät­tegån­gen. Han är åta­lad för mord, grov våldtäkt och ringa narkotikabrott.
Åkla­garen säger att “så mycket all­varli­gare brott kan man inte begå” och kom­mer antagli­gen att kräva det högsta straf­fet som kan utmä­tas för en brottsling som är 16 år: fyra års sluten ung­domsvård.
“Ja, för hel­vete det är jag, allt är förstört för mig nu”. Erkän­nan­det kom fyra tim­mar efter att krop­pen hade hit­tats bakom busshållplat­sen som heter Sparsörs skola.

SLUMPEN GJORDE ATT de blev kvar där när kom­p­is­arna tog nat­tbussen hem. Flickan hade ringt på någon som skulle hämta henne.
Hon gick in i skogspar­tiet bakom hållplat­sen för att kissa. Han kom efter. Hon sa något som gjorde honom arg, har han berät­tat.
Han slog henne hårt med knyt­näven i ansik­tet. Hon blev lig­gande. Då sparkade han henne upprepade gånger i huvudet. Han tänkte: “då kanske hon glöm­mer att jag slog henne”. Sedan rev han sön­der hennes blå klän­ning och för­grep sig på henne.
Därefter slä­pade han ner henne i en liten bäck, täckte över henne och sprang hem. Död­sor­saken är drunkning.

ALKOHOL OCH droger. Brotts­lighetens eld­fängda bränsle. Det var ingen drogfri fest. Det finns ingen anled­ning att hålla någon moral­predikan över detta fak­tum. Ung­do­mar har alltid druckit. Som­liga mer.
17-åringen säger själv att han den kvällen drack vodka. En sjut­tiofemma. “Lite full men glad” beskriver han sitt till­stånd. Han hade också rökt hasch. De slängde ut honom från fes­ten för att han var full och stökig.
Bland de väder­bitna kramd­juren lig­ger också ett inpla­s­tat vitt pap­per med stora tryck­bok­stäver: “VARFÖR? STOPPA VÅLDET!“
Hur många sådana lap­par har vi läst? Just nu talas det ständigt om att vissa av oss till­hör “riskgrup­pen”. De ska tas om hand först.
Är det inte dags att någon också tar hand om en annan riskgrupp: alla vålds­benägna män. Och försöker få dem att inse kon­sekvenserna av för mycket alko­hol och effek­terna av våld mot en män­niskokropp.
Låt skelet­tet galop­pera bort i skymnin­gen och aldrig komma tillbaka.

 GP novem­ber 2009

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>