Historien om mitt första löp

Bild:Anna-Lena Ahlström c kungahuset.se

APROPÅ DROTTNING Sil­vias magsjuka i Paris, som av rap­porterna att döma kan ha berott på mat­förgift­ning, erin­rar jag mig mitt första löp.
Jag var prak­tikant på kväll­stid­nin­gen GT, hösten –76. En hård skola. Mer än en gång höjde jag på ögonbry­nen inför åsy­nen av hur lättvin­digt man hand­skades med jour­nal­is­tiken. Den var tydli­gen inte alltid lika ser­iös som jag trodde att den var när jag sökte till jour­nal­isthögskolan för att förän­dra världen.
Klockan 01.20.
Nattchefen: “Vi måste ha en kom­men­tar av en pros­tituerad till det här!“
Den Gar­vade Kväll­sre­portern: “Jag fixar det.“
Min tanke: “Ska han sticka ner till Götabergs­gatan nu? Hin­ner han det?“
Den Gar­vade Kväll­sre­portern satt dock lugnt kvar på sin stol, drog i ett manus­blad i skriv­mask­i­nen och bör­jade skriva: “Anneli, 23, har gått på gatan i två år…”

EN ANNAN GÅN hade Den Gar­vade fått tag i ett rik­tigt scoop. Dessvärre hade han ett annat jobb inbokat och denna gång måste han verk­li­gen sticka iväg.
Under svår vånda läm­nade han över job­bet till prak­tikan­ten. Jag fick alltså hugga tag i nyhet­stipset om att en kock vid Ste­nungs­baden i Ste­nung­sund insjuk­nat i sal­mo­nella.
Ingen större nyhet om det inte varit kop­plat till kun­ga­paret. De hade kom­mit till Ste­nung­sund inför den högtidliga sjösät­tnin­gen av den första sven­ska Amer­i­cas Cup-båten.
På kvällen var det ban­kett med mat lagad av en sal­mo­nel­lasjuk kock…
Jag kunde inte få någon bekräf­telse på att någon av gästerna drab­bats men skrev på vad jag hade.
Nästa dag såg jag löpet, mitt allra första, som sam­tidigt var ytterli­gare en lek­tion i hur slip­ste­narna dras på en kväll­stid­ning: “HUR SJUK ÄR SILVIA?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *