Drop­par från Marianergraven?

I SENASTE NUMRET av Råd&Rön har de gjort en test av skri­vare: “Skri­varen slukar bläck”. Där avs­lö­jas att skri­varens automa­tiska självrengöring blåser oss på flera hun­dra utskrifter per bläck­pa­tron.
Aha! Saker och ting bör­jar ibland falla på plats. Det är alltså för att dyr­bart bläck slösas på rengöring av patron­mun­sty­ck­ena som de så ofta tar slut. Och det är där­för som min skri­vare håller på i evigheter med att köra vagnen med patronerna fram och till­baka innan man kan skriva ut.
Den skri­vare jag har (hp-Photosmart) är tydli­gen den i särk­lass värsta. Den har en extra bläck­an­vänd­ning på hela 349 pro­cent, det näst säm­sta mär­ket har 147 pro­cent. Detta om man skriver ut då och då under en treveck­o­rspe­riod.
I artikeln sägs att skri­var­bläck har ett liter­pris på 16.000 kro­nor, näs­tan fyra gånger så dyrt som Sys­tem­bo­lagets dyraste cham­pagne (vilket i och för sig inte stäm­mer, Bil­le­cart Salmon Nico­las Fran­cois –61 Mag­num, kostar 21.933 kr/l).
Men vad vi aldrig får veta är var­för skri­var­bläcket är så löjligt dyrt. Jag vän­tar fort­farande på denna förk­lar­ing.
Det verkar som om innehål­let i patron­bäl­tet som kostar över 600 spänn varje gång, är mer exk­lu­sivt än saf­fran. Utvinns det från någon säll­synt bläck­fisk som lever längst ner i Mar­i­an­er­graven?
Inte nog med att de tar ut ock­er­priser för bläcket, de tillverkar dessu­tom skri­vare som slösar med det så mycket det går.
Råkap­i­tal­ism är bara första bok­staven i för­nam­net. Rensa kvaddet!