Den modiga Anabel Hernández

 

Anabel Hernán­dez. Foto: Johan Wingborg

För den som mis­sade SvD Kul­tur
fredag 8 mars, här är min inter­vju
med Anabel Hernández.

MEXIKO UPPLEVER en av de mörkaste peri­oderna i sin mod­erna his­to­ria med en våldsvåg som har kostat mer än 50.000 män­niskor livet.
Den pris­belö­nade grä­vande jour­nal­is­ten Anabel Hernán­dez har
kart­lagt knarksyn­dikatens kop­pling till myn­digheterna. Nu tar hon itu med CIA:s roll.
SvD har träf­fat Mexikos modi­gaste jour­nal­ist.
Den 38-årige jour­nal­is­ten Jaime Gon­za­lez Dominguez drev en webbtid­ning i en stad nära gränsen till Texas. I måndags pub­licer­ades den sista nyheten i Oji­naga Noti­cias, den om hans egen död.
Jaime sköts till döds på gatan med minst arton gevärsskott när han stod vid ett tacokök. Webbtid­nin­gen som skrivit om knarksyn­dikaten stängdes omedel­bart ner. De anställda vågade inte fort­sätta.
– Hans namn läggs till den långa lis­tan, säger den mexikan­ska grä­vande jour­nal­is­ten Anabel Hernán­dez. På tolv år har etthun­dra jour­nal­is­ter dödats i Mexiko.
Hon slår de hop­knipna fin­grarna mot bor­det och tilläg­ger: — Ingen har blivit dömd för något mord. Ingen!
Mexiko är en av de mest farliga län­derna att arbeta i som jour­nal­ist. De mäk­tiga knarksyn­dikaten tvekar inte ett ögonblick att tysta under­sökande repor­trar.
Anabel Hernán­dez är i Sverige för att tala om sin kamp mot kor­rup­tio­nen i Mexiko.
– Kom ihåg, vi talar om ett rut­tet samhälle, säger hon när SvD träf­far henne under ett sem­i­nar­ium på Göte­borgs uni­ver­sitets möte­s­plats Jon­sereds her­rgård.
Anabel Hernán­dez talar engagerat. Fin­grarna pekar, kniper, spre­tar och hennes armar är livliga som hos en teckenspråkstolk.

SEDAN HON bör­jade arbeta med boken Los Señores del Narco (Knark­lorderna), som kom 2010, lever hon under ständigt död­shot. Men det är inte Mexikos mäk­tiga knarkkarteller som hotar henne. Det är polisen.
Hernán­dez kart­lade en av lan­dets mäk­ti­gaste män, chefen för den fed­er­ala polisen, Genaro Gar­cia Luna och kunde visa hur denne samar­be­tade med den mäk­ti­gaste knarkkartellen, Sinaloa.
Luna kallade henne för sin värsta fiende.
– Löjligt! De krim­inella borde väl vara hans värsta fiende, inte jag. Men de är hans vän­ner, säger hon med en brän­nande blick under den svarta luggen.
Hoten var inte tomma. En av hennes poliskäl­lor hörde med egna öron hur Lunas män plan­er­ade att döda henne. Sedan dess föl­jer två liv­vak­ter henne som beväp­nade tvillingskug­gor.
– Några dagar innan jag åkte till Sverige blev det mer kri­tiskt än någon­sin, berät­tar Hernán­dez. Polis­chefen har slu­tat men alla kor­rupta poliser finns kvar. Skill­naden nu är att min mor och mina syskon, som alltid stöt­tat mig… nu vill de att jag ska sluta skriva.
– Jag är mycket trött. Jag kom­mer knappt ihåg hur mitt liv var förut.
Anabel Hernán­dez fruk­tan dri­ver också på henne. Den bekräf­tar att hon är på den rätta vägen.

HON TALAR mycket om att bryta tyst­naden kring Mexikos trauma, kor­rup­tio­nen och våldet.
– Att inte göra något är också ett brott. Jag är del i en gen­er­a­tion jour­nal­is­ter som vill skapa ett bät­tre samhälle. Vi har mycket jobb att göra.
Anabel Hernán­dez har själv drab­bats av det grova våldet. År 2000 kid­nap­pades och mör­dades hennes egen far. Polisen ville ha pen­gar om de skulle under­söka vem mör­daren var.
– Men om vi beta­lat kunde de gripa vem som helst och säga att detta var den skyldige. Där­för vet jag inte vem som dödade min far. Det gör ont.
I sin bok har Hernán­dez raserat de styran­des image om att bekämpa drogkartellerna.
– Jag har doku­ment som visar att pres­i­dent Calderón tog ställ­ning för Sinaloa och bekäm­pade dess fien­der. Alla trodde att pres­i­den­ten var en hed­erlig man, näs­tan en hjälte. Man såg droghan­deln bara som något ban­diter sysslade med. Nu fick de veta att fler var inblandade: regerin­gen, guvernörer, höga tjän­stemän, affärsmän, fot­bollsspelare, präster…
Alla nämns med namn i boken.
Sedan nyår heter Mexikos pres­i­dent Enrique Peña Nieto. Calderón håller föreläs­ningar på Har­vard.
Ledare för det största knarksy­dikatet Sinaloa är Joaquin “El Chapo” Guzmán som finns med på tid­skriften Forbes lista över världens rikaste män.
– Jag har under­sökt honom i sju år. Han är en prim­i­tiv män­niska som knappt kan skriva och läsa men han har mäk­tiga kon­tak­ter, säger Hernán­dez.
– Ingen vill döda El Chapo, inte USA heller. Detta är mitt nya pro­jekt. Jag har hit­tat doku­ment från amerikan­ska dom­sto­lar som visar att även CIA sky­d­dar Sinaloa. Men var­för? Det är min stora fråga. USA är en del i Mexikos prob­lem.
En av myn­digheter­nas tak­tik har varit att döda eller fängsla de stora bossarna. Detta har ska­pat stor oreda och lett till ännu mera våld.
– Efter att pres­i­dent Calderón star­tat sitt “krig mot narkotikan” har vi fått hun­dra min­dre krim­inella organ­i­sa­tioner som är oberoende från de stora kartellerna. Prob­le­men har blivit större under hans sex år vid mak­ten, säger Anabel Hernán­dez.
Hur Mexikos trauma ska sluta vet hon inte.
– Folket är de enda som kan förän­dra Mexikos djupa kor­rup­tion­skul­tur. Det är ingen dröm, det är enda vägen att gå.
Där­för fort­sät­ter Anabel Hernán­dez att sätta spaden rakt ner i min­fäl­tet som är hennes hemland.

FAKTA
Namn: Anabel Hernán­dez
Född: 1971
Familj: Två barn
Bor: Mex­ico City
Jour­nal­ist sedan: 1993
Job­bar för: Mag­a­sinet Processo och tid­nin­gen Reforma.
Aktuell bok: Los Señores del Narco (kom­mer snart på engel­ska, The Drug Lords).
Pris: The Golden Pen of Free­dom Award 2012 (World Asso­ci­a­tion of News­pa­pers, WAN) för hennes per­son­liga mod och hennes insatser för pressfriheten.