INGET ÄR SÅ hjärt­skärande för en reporter som när den egna tex­ten måste slak­tas ner. Man stryker och stryker men till slut ham­nar man i ett läge där det bara inte går län­gre: “Det blir ju ingent­ing kvar!” Allt vik­tigt man skrivit ner, alla man pratat med och nyanserna och förk­laringarna och sätta-in-i-sitt-sammanhang-raderna.
Det slu­tar ofta med att man blir tvär­sur och låter någon annan verk­ställa slak­ten. Var­för ska man anstränga sig när det blir så här?
Sit­u­a­tio­nen upp­står oftast när förut­sät­tningarna ändrats. Om man redan från bör­jan vet att det måste vara kort är det enklare. Men ändå inte.
Det kräver trän­ing. När jag en gång prak­tis­er­ade på GT fick jag följa med en sportre­porter på en hock­ey­match mel­lan Bäcken och Tingsryd i Frölund­aborg. Blekinge Läns Tid­ning ville ha tre manus­lap­par och jag fick äran att skriva (och tjäna 50 spänn extra). När jag hade skrivit mina tre manus­lap­par var jag framme i mit­ten på andra peri­o­den.
Att skriva kort är en konst. Minns Mark Twains inled­ning på ett brev: “I apol­o­gize for writ­ing you a long let­ter. I didn´t have time to write you a short one.“
Det är som alla vet lättare att skriva långt. Där­för är det vik­tigt att få veta läng­den när man ska börja skriva. För det mesta är det färre tecken än man skulle önska.
Min erfaren­het är dock att desken ofta håller igen. De vill inte lämna över för långa artik­lar till nat­ten. Där­för kan det vara värt att ta ett snack med redi­g­er­aren, om man har möj­lighet. Näs­tan alltid säger denne: “Nej, du kan skriva lite län­gre, det fixar sig.“
Något att tänka på när man ska skriva kort är att inte kom­primera. Det första budet i kort­skrivnin­gens konst är: utelämna.
Sedan kan man fun­dera över hur mycket som behöver förk­laras för läsaren. Om det är en text som kräver lite förk­lar­ing är det lättare att skriva kort.
Man ska förstås också und­vika slin­grande inled­ningar. Gå direkt på köt­tbenet! Hoppa in i sto­ryn.
Min­imera antalet prat­mi­nus. De tar plats och varje per­son som ska vara med i tex­ten ska ha namn och titel.
Man kan förledas att tro att om man ska skriva kort behövs inte lika mycket research. Fel! Ju mer man vet om ämnet desto lättare att styra in på det väsentliga.
Om det finns bild med utnyt­t­jar man naturligtvis bild­tex­ten, så har man fått några rader till.
Lik­som tiden är en kreativ fak­tor i skri­vande är också begrän­sat utrymme det.
Till sist kan jag inte låta bli att visa ett exem­pel på kort­skri­vande när det är som bäst. Det är ett sty­cke ur Harry Mar­tin­sons Näss­lorna blomma. En hel roman på 668 tecken:

En av back­stu­gorna hade en son som var vär­vad vid Kro­n­prin­sens husarer. Varje höst och vår kom han hem och glän­ste i skog­a­rna. Framtill såg hans uni­form ut ett skrat­tande spjälverk eller ett glö­dande eldgaller. “Vi husarer kalla dem revben”, sade han till pigan, vars hjärta han sakta hal­strade på sitt husar­galler. I sep­tem­ber kom hans slut­brev med några förk­larande husar­fraser på. Det var vitt och dött som en kalk­platta — nu gick hon i sjön. Drogs upp den tredje okto­ber, uppsvälld som en boj av fos­tret och död­sprocessen. Sock­nen talade på ytterst övligt sätt om hän­delsen. Husaren tog sig nästa gång en flamma i Torup. Där var torra land över­allt och inga sjöar.