Mannen i garderoben och andra skrivråd

HÄR ÄR EN LISTA med skrivråd som håller dig sys­sel­satt hela hel­gen. Nie­man Sto­ry­board googlade “best writ­ing advice” och fick en lista på tio mer eller min­dre intres­santa skrivråd, de flesta till för­fattare.
Till exempel:

  • Använd det rätta ordet, inte dess syssling (Mark Twain).
  • Du måste avs­luta saker, det är det du lär dig från, att avs­luta saker.
  • När du fast­nat i skri­van­det, det är inte så farligt. Det är bra, det är då du får chans att vara kreativ.

För­fattaren och jour­nal­is­ten Po Bron­son har ett råd som jag tycker att varje jour­nal­ist bör tänka på: “When you want to skip some­thing because it’s too con­fus­ing to explain, that’s your chance to slow down and behold the truth that real life is com­pli­cated, real peo­ple are com­pli­cated. Skip for the sake of con­ve­nience and read­ers will sniff a fake.” Eller hur? Den som väjer för det kom­plicer­ade kan aldrig beskriva verk­ligheten.
Ett annat råd han ger är att inte spara på krutet. Ös på från bör­jan med det bästa du har och tvinga dig sedan att pro­duc­era mer text som kan utmana inled­nin­gen.
För­resten, kolla in den lilla videosnut­ten i slutet på Po Bron­sons skrivråd och upp­täck en per­fekt skrivmiljö!

The top 10 Google returns for “best writ­ing advice”:
The Best Writ­ing Tips from William Faulkner, from Huff­in­g­ton Post
The Amer­i­can Scholar: The Best Writ­ing Advice, by Pico Iyer
Mark Twain’s Top Ten Writ­ing Tips, from about.com
Fif­teen Suc­cess­ful Authors Share Their Best Writ­ing Tips, from Time­Out
Nichol­son Baker’s best advice: Writ­ers must write every day, from Salon.com
Advice on Writ­ing and the Writ­ing Life, by Po Bron­son, pobronson.com
6 of the Best Pieces of Advice from Suc­cess­ful Writ­ers, from bufferapp.com
Neil Gaiman’s Advice to Aspir­ing Writ­ers, by Maria Popova, Brainpickings.org
The 22 Best Writ­ing Tips Ever, from writingforward.com
Best Busi­ness Advice for Writ­ers, by Jane Friedman

När det är snålt med tecken

INGET ÄR hjärt­skärande för en reporter som när den egna tex­ten måste slak­tas ner. Man stryker och stryker men till slut ham­nar man i ett läge där det bara inte går län­gre: “Det blir ju ingent­ing kvar!” Allt vik­tigt man skrivit ner, alla man pratat med och nyanserna och förk­laringarna och sätta-in-i-sitt-sammanhang-raderna.
Det slu­tar ofta med att man blir tvär­sur och låter någon annan verk­ställa slak­ten. Var­för ska man anstränga sig när det blir så här?
Sit­u­a­tio­nen upp­står oftast när förut­sät­tningarna ändrats. Om man redan från bör­jan vet att det måste vara kort är det enklare. Men ändå inte.
Det kräver trän­ing. När jag en gång prak­tis­er­ade på GT fick jag följa med en sportre­porter på en hock­ey­match mel­lan Bäcken och Tingsryd i Frölund­aborg. Blekinge Läns Tid­ning ville ha tre manus­lap­par och jag fick äran att skriva (och tjäna 50 spänn extra). När jag hade skrivit mina tre manus­lap­par var jag framme i mit­ten på andra peri­o­den.
Att skriva kort är en konst. Minns Mark Twains inled­ning på ett brev: “I apol­o­gize for writ­ing you a long let­ter. I didn´t have time to write you a short one.“
Det är som alla vet lättare att skriva långt. Där­för är det vik­tigt att få veta läng­den när man ska börja skriva. För det mesta är det färre tecken än man skulle önska.
Min erfaren­het är dock att desken ofta håller igen. De vill inte lämna över för långa artik­lar till nat­ten. Där­för kan det vara värt att ta ett snack med redi­g­er­aren, om man har möj­lighet. Näs­tan alltid säger denne: “Nej, du kan skriva lite län­gre, det fixar sig.“
Något att tänka på när man ska skriva kort är att inte kom­primera. Det första budet i kort­skrivnin­gens konst är: utelämna.
Sedan kan man fun­dera över hur mycket som behöver förk­laras för läsaren. Om det är en text som kräver lite förk­lar­ing är det lättare att skriva kort.
Man ska förstås också und­vika slin­grande inled­ningar. Gå direkt på köt­tbenet! Hoppa in i sto­ryn.
Min­imera antalet prat­mi­nus. De tar plats och varje per­son som ska vara med i tex­ten ska ha namn och titel.
Man kan förledas att tro att om man ska skriva kort behövs inte lika mycket research. Fel! Ju mer man vet om ämnet desto lättare att styra in på det väsentliga.
Om det finns bild med utnyt­t­jar man naturligtvis bild­tex­ten, så har man fått några rader till.
Lik­som tiden är en kreativ fak­tor i skri­vande är också begrän­sat utrymme det.
Till sist kan jag inte låta bli att visa ett exem­pel på kort­skri­vande när det är som bäst. Det är ett sty­cke ur Harry Mar­tin­sons Näss­lorna blomma. En hel roman på 668 tecken:

En av back­stu­gorna hade en son som var vär­vad vid Kro­n­prin­sens husarer. Varje höst och vår kom han hem och glän­ste i skog­a­rna. Framtill såg hans uni­form ut ett skrat­tande spjälverk eller ett glö­dande eldgaller. “Vi husarer kalla dem revben”, sade han till pigan, vars hjärta han sakta hal­strade på sitt husar­galler. I sep­tem­ber kom hans slut­brev med några förk­larande husar­fraser på. Det var vitt och dött som en kalk­platta — nu gick hon i sjön. Drogs upp den tredje okto­ber, uppsvälld som en boj av fos­tret och död­sprocessen. Sock­nen talade på ytterst övligt sätt om hän­delsen. Husaren tog sig nästa gång en flamma i Torup. Där var torra land över­allt och inga sjöar.