Bodil Malmstens bok om sitt skrivande

Bodil Malm­stens nya bok om skri­van­det recenseras här.

DET ÄR PRECIS vad jag säger, skrivjob­bet är likadant för alla men ingen gör som någon annan. Det finns vis­serli­gen en del prak­tiska råd att lära ut, men i grun­den är allt skri­vande mycket per­son­ligt.
Där­för tycker jag att Bodil Malm­sten har rätt ingång i sin nya bok om skri­vande ”Så gör jag” (Mod­ernista), näm­li­gen: Välj själv! Det är en klipp­bok att plocka ur. Och något för Malmstens-fansen att gotta sig åt nu när hon bjuder in till sitt allra heli­gaste, skriv­plat­sen.
Hon kallar den själv för en lärobok i en lära som inte kan läras ut. Och de tvärsäkra svaren får man leta efter. ”Det finns inga regler bara undan­tag.”
Det hin­drar inte att man kan finna gan­ska mycket mel­lan dessa pär­mar som är mat­nyt­tigt, om man väl­jer själv.
En vik­tig sak som Bodil Malm­sten tar upp när det gäller allt skri­vande är att inte vara för kri­tisk när man bör­jar skriva. ”Jag släp­per in tvivlet för tidigt i tex­ten – gör inte det.”
Det går inte att få något flyt i skri­van­det om man sam­tidigt ska vara sin egen kri­tiker. Det under­med­vetna får inte en chans om tvivlet kom­mer in. Skriv på, se dig inte om.
Självkri­tiken ska vara på off under första delen i skrivprocessen, skriver Malm­sten. Tvivlet och kri­tiken ska alltså komma sist, när man är inne i tex­tredi­ger­ings­fasen.
”Jag tvivlar, ändrar, ändrar till­baka, tvekar där jag borde vara tvek­lös. Det är fel, ändå gör jag det för att så gör jag.”
I Bodil Malm­stens skrivprocess finns den ofrånkom­liga ”hel­vetes­pe­ri­o­den”. Det är när den ödes­di­gra frå­gan dyker upp: Vad håller jag på med? Hon har kom­mit en bra bit på väg och spårat ur. Hon skriver om och om. Lös­nin­gen är att gå till en tidi­gare ver­sion (som hon givetvis har sparat). Eller ta en ska­pande paus och göra något helt annat; skrivprocessen i huvudet fort­sät­ter ändå.
Sedan hand­lar det om det van­liga, att ha tid för skri­vande, uthål­lighet, att helt enkelt få det gjort.
Dessu­tom, skriver Bodil Malm­sten, måste man ha något att komma med. Det räcker inte med att bara skriva. Vilket får mig att tänka på vad Robert McKee skriver i sin utmärkta ”Story” (återkom­mer till den), näm­li­gen att det som kom­mer först är en talang för berät­tande, den lit­terära talan­gen är också väsentlig men kom­mer som tvåa.
Bodil Malm­sten har en lite pratig stil, som om hon kom på det hon skrev just i skrivö­gonblicket (vilket naturligtvis inte är fal­let, det är en mycket med­veten stil – det är en del av hennes skriv-dna).
I bästa fall upp­når hon en behaglig sam­tal­ston med läsaren, i säm­sta upp­står en slags irriterande velighet och här frestas man ibland att utbrista: säg vad du tycker män­niska!
Hela tiden är hon garderande, jag tror att det mest hand­lar om att man inte får säga att man är bra på att skriva. Antagli­gen en läg­gn­ings­fråga också, något som jag mycket väl kän­ner igen mig själv i.
Men jag sak­nar lite mer av konkreta exem­pel. Hon kunde tagit en sida och visat hur tex­ten växer fram. Man behöver inte vara rädd att använda sig själv som exem­pel, det pas­sar utmärkt vid skri­vande för man vet exakt vad som hänt. Det vet man inte när man skriver om andras tex­ter.
Bodil Malm­sten skriver om sina för­färliga vån­dor med den allra första menin­gen i hennes mest omty­ckta bok “Priset på vat­ten i Fin­istère”. Den som hon aldrig fick till (menin­gen alltså). Men hon cit­erar den inte. Här skulle det vara intres­sant att få ta del av ett antal ver­sioner. (Jag återkom­mer till just denna mening på måndag i en skriv-blogg nära dig.)
Till sist några punk­ter med Malm­sten­ska skrivråd:

  • Det som står kvar ska vara ett genomtänkt val.
  • Stil måste komma inifrån.
  • Av det bra lär vi oss att det är möjligt. Se inte det dåliga.
  • Sträva efter det enkla.
  • Dra­maturgi i framåtrörelsen viktig.

”Så gör jag” är alltså ingen ren­od­lad lärobok i skri­vande, den är mer än så, den hand­lar om skri­vande, läs­ning, bild­ning och semi­kolon. Lite om livet också.
För bästa behåll­ning bör man inte enbart vara intresserad av skri­vande i största allmän­het, utan också av Bodil Malm­sten.
Och det är det ju gan­ska många som är.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *