MAN MÅSTE TRO på det man skriver och lita på att det är intres­sant för läsaren. Det finns en ängs­lighet som breder ut sig att bud­skapet är så torrt att man måste piffa upp det med alle­handa glät­tiga till­be­hör.
I tid­ningarna visar det sig mest i illus­tra illus­tra­tioner, till exem­pel sport­bi­lagor­nas allud­eringar på fil­maff­is­cher, eller rub­bade rubriker.
Här några andra exem­pel på denna ängs­lighet och prov på dåligt självförtroende.
His­to­rieä­tarna: Såg i går den nya tv-serien med Erik Haag och Lotta Lund­gren. De levde på 1700-talsmat. Intres­sant med flera experter inbjudna. Men de vågade inte tro på sin egen pro­gramidé utan var tvungna att lägga in trams­danser med värja och mim till ital­iensk schlager. Antagli­gen för att öka under­håll­ningsvärdet. Ett his­toriskt mis­stag. Det enda som ökade var tramsvärdet.
Sport­nytt: Ville se Zla­tans fyra fan­tastiska mål igen (alla talar om cykelsparksmålet men de tre första var också enastående, hur kunde han få sån kraft i tåpet­nin­gen vid det his­toriska första målet? Det blev ju en strut i nätet!)
Men vad fick vi? Ingen analys i slow­mo­tion som man önskat? Nej vi fick se Glenn Ström­berg. Det var han som var huvud­per­so­nen i Sport­nytt, inte Zla­tan. Målen visades på en skärm bakom Glenns huvud.
Snyggt rent tekniskt. Men nu var det inte redi­ger­ing­steknik vi ville se utan fot­boll. Van­liga. Hed­erliga. Match­bilder. Lär av Zla­tan: tro på det ni är betalda att göra!
Kul­tur­pro­gram: I Kul­turnytt i radions P1 i morse bör­jade de med nyhet­shän­delsen Gaza och inter­vjuade en poet som bor där. Även Kul­turny­heterna i SVT1 brukar haka på en aktuell nyhet­shän­delse. Och hit­tar de ingen bra kul­turvinkel kan de alltid ringa upp en poet. Lyd ett gott råd: Ägna er åt kul­turbe­vakn­ing i stäl­let och låt nyhet­sredak­tio­nen ta hand om nyheterna!
Tro på vad ni gör! Ägna krafterna åt kärnverksamheten.