Inte allt genast!

EN VANLIG SJUKA i nyhet­s­tex­ter är reporterns ängs­lighet över fak­tauppgifter. Man måste säga så mycket redan i inled­nin­gen.
Lyd ett gott råd: ta det lugnt, läsaren behöver inte alls veta allt genast. Por­tion­era ut fak­ta­ma­te­ri­alet.
Ibland har folk långa namn och ännu län­gre tit­lar. Det tar halva ingressen om man måste skriva: ”, säger Ulla-Stina Berntsson-Fröberg, samord­ningsans­varig för individ-och famil­jeom­sorg på socialkon­toret”.
Här kanske man ska nöja sig med ”säger en ans­varig” och återkomma till namn och titel län­gre ner i tex­ten —  eller strunta i citatet.
Efter ingressen ska man förk­lara vad det hela hand­lar om. Då blir tex­ten ofta fram­tung, eller front­loaded (var­för låter ofta engel­ska uttryck så mycket bät­tre?)
För mycket hän­der för snabbt och läsaren tap­par intres­set. Det gör också vinkeln dif­fus och då hjälper det inte hur skarp den var i ingressen.
Var inte rädd att vänta med att tala om vad skolan heter, vilken bak­grund en per­son har, från vilken sta­tion räddningsstyrkan kom och så vidare.
Gen­er­alis­era i bör­jan, bli mer speci­fik län­gre ner i tex­ten. Por­tion­era ut fakta i den takt som läsaren behöver den. Då är chansen större att läsaren inte bläd­drar vidare.
Att använda fak­taru­tor till tråkiga siffror är inte heller en dum idé.