EN AV DE YRKESSKADOR som en journalist kan drabbas av är den överdrivet kritiskt granskande blicken, att i alla lägen ifrågasätta och hitta ömma punkter. Att aldrig vara riktigt nöjd.
Att känna sig misslyckad om allt är perfekt, om man inte lyckats hitta någon liten spricka i fasaden. Att aldrig vara odelat entusiastisk. Tänk om jag kunde ha min hustrus spontana skratt. Nej, jag är skeptisk. Vem vet, när allt kommer omkring kanske det inte var något att skratta åt.
Man påpekar ett litet fel i barnens skolarbeten när man i stället helt och hållet borde ägna sig åt beröm. Man kan inte gå och handla utan att granska varje vara. Varför heter det ”Hushållspastej” och ”Vardagskorv”, det måste vara någon enklare sort. Bäst att kolla innehållsförteckningen. ”Flintastek”? Den fanns inte när jag var liten. Har de hittat en ny del på grisen som inte gick att äta förut? Och varför står det ”Första försäljningsdag” på ett bröd? Säljs inte bröd alltid när det är färskt?
Visst är det bra att vara kritisk. Visst är det bra att inte bli lurad i affären. Men det blir så tröttsamt. Man skulle bara vilja gå omkring på Ica som en vanlig människa ibland, utan Stålmannenkostymen.
Jag hittar alltid något fel när jag handlar. Alltid. Men man vill ju inte klaga. Man vill inte vara som en gnällgubbe. Eller den gnällgubben som man egentligen är.
Rädslan att göra bort sig kanske är orsaken till att den kritiska blicken alltid är påslagen.
Det som är en av mina största tillgångar som journalist kan bli plågsamt privat. För visst måste man som journalist vara kritisk och ifrågasättande. Ständigt. Det ligger i själva uppdraget. Som en klok chefredaktör sa: “Jag skulle aldrig anställa någon som inte sa emot mig.“
Det där har jag antagligen hört någonstans men när jag tänker efter är det nog en skröna. Finns det verkligen en chefredaktör som sagt så? Jag är skeptisk.
Alltså alltid ifrågasättande. Aldrig entusiastisk (jo, om man hittat något som är riktigt fetfel någonstans förstås).
Jag hörde en amerikansk journalist säga något träffande om det här en gång. Han sa:
“If your mother tells you she loves you… well, check it out.”