Skriver dåligt.
EN REPORTER med skrivkramp är det synd om. För det mesta skriver de flesta ganska snabbt, av rutin. Möjligen sitter man och sliter en stund med ingressen.
Men visst finns det tillfällen då man önskar att något hände, vad som helst, så att man slapp sitta med den här tröga historien som inte vill skriva sig.
Någon sa: ”Det finns inget som heter skrivkramp. Min farsa körde långtradare i fyrtio år. Och aldrig någonsin vaknade han på morgonen och sa: Jag kan inte gå till jobbet i dag för jag har fått körkramp.”
Det finns många knep att komma igång. Ett är att bara skriva något, vad som helst. Hitta något i anteckningarna som man vet ska vara med någonstans.
Det är nämligen så väl ordnat att skrivandet inte är en envägsprocess, från hjärnan till fingrarna.
När man börjar skriva och ser orden på skärmen händer något. Informationen från det som växer fram på skärmen går tillbaka in i hjärnan och man får nya idéer och tankar om texten som ska skrivas.
Det är därför författare ibland säger att personerna i romanen tar över och lever ett eget liv.
En annan bra metod för trögstartade är att sänka kraven. Man har kanske en bild av att detta ska bli en alldeles strålande text. Och inte sällan är det just när man har ett bra material som skrivkrampen kan göra sig påmind.
Då gäller det att sänka kraven. Och då tänker jag på författaren Sven Lindqvist som pratade om just detta på Gräv 98.
Så här sa han: “Så går jag till jobbet på morgonen och säger: Du är dålig Sven Lindqvist. Det är ditt jobb att vara dålig. Du måste vara dålig, du måste stå ut med att du är så dålig som du är. Därför att om du inte står ut med det och skriver så här dåligt idag, så har du ingenting som kan bli bättre i morgon. Och ytterligare lite bättre på onsdag. Och gudomligt på fredag! Försök nu att stå ut med din egen dålighet och skriv fastän det blir dåligt, för det blir det, det vet jag. Men sätt bara ner det på papperet allt det där dåliga du har så ska vi nog se vad vi ska göra med det en annan dag.”
NU HAR VI inte alltid en vecka på oss att skriva en text, men när man är så där plågsamt trögstartad kan det vara bra att skriva en första version som får bli så där riktigt dålig.
Själv är jag ganska lat till min natur. Därför försöker jag alltid lura mig själv genom att först skriva in anteckningarna och kanske strukturera dem lite.
Då är en stor del av texten redan inskriven och det är bara resten kvar. Det är lättare att bearbeta en text än att skriva en helt ny på en blank skärm.
Alltså, tänk: ”Det här är bara ett utkast, det får vara dåligt.”