Ett vanligt kungahus

Varumärkesin­trång? Foto: Mat­tias Edwall

Med anled­ning av det kung­liga bröl­lopet återut­sän­der jag en bear­be­tad ver­sion av det jag skrev i GP i sam­band med kro­n­prins­ess­bröl­lopet 2010.

PRINS CARL PHILIPS OCH Sofia Hel­lqvist bröl­lop är ännu en uppvis­ning i kun­gahusets försök till folk­lighet. Så nära under­så­tarna kom­mer inte ens sul­ta­nen i Brunei.
Prob­lemet för vår kun­gafamilj är att upprät­thålla bal­ansen mel­lan upphöjd­het och van­lighet. Monarkin behöver mys­tiken kring sin utvald­het, men denna är sam­tidigt väldigt omod­ern.
Större öppen­het mot mass­me­dia har varit med­i­ci­nen. Den har skingrat mys­tiken. Faran är att det slår över åt andra hål­let. Kun­gahuset som varumärke (i studier värderat till mel­lan en och fem mil­jarder) kan ta stryk när mediebe­vaknin­gen triv­i­alis­eras till det uthärdli­gas gräns.
Kun­gen star­tade processen med öppen­heten och Vic­to­ria har fort­satt. Hon har lyck­ats väldigt bra med denna svåra bal­ans­gång mel­lan närheten till kro­nan och folket.
Valet av man stärker folk­ligheten, en van­lig idrottsnörd från Ock­elbo. Tren­den finns också i andra kun­gahus. Van­liga famil­jer får släk­t­skap med den ypper­sta upphöjda insti­tu­tio­nen i samhäl­let, kunga­mak­ten.
Det som visar på det rev­o­lu­tionerande i detta är att Vic­to­ria blev den förste regen­ten i den Bernadotteska släk­ten som gifte sig med en svensk.

MEN DET KUNDE slu­tat redan 1971. Det var då riks­da­gen klub­bade igenom det som kallas Torekovkom­pro­mis­sen och som gjorde kun­gen mak­tlös. Ett tag. I dag är mak­ten till­baka i annan skep­nad.
1911 kunde socialdemokra­terna fira ett hun­draårsju­bileum. Det var då som de skrev in i par­tipro­gram­met att monarkin skulle avskaf­fas.
Som bekant har de inte lyck­ats särskilt bra. Monarkin är kvar. Iro­niskt nog kan kun­gen tacka just socialdemokra­terna för det. Det var dåvarande statsmin­is­tern Olof Palme som drev på grund­lags­bered­nin­gen när kunga­mak­ten blev enbart en rep­re­sen­ta­tiv insti­tu­tion.
Det var på Hotell Kat­te­gatt i den skån­ska badorten Torekov som förhan­dlin­garna ägde rum den 16–20 augusti 1971. (Fast en dag åkte grund­lags­bered­nin­gen till Hal­lands Väderö och badade.)
Det fanns en allmän poli­tisk önskan att und­vika en strid kring statss­kicket. Repub­likkravet avvisades. Kun­gens poli­tiska makt beskars kraftigt. “Nu har vi för­vand­lat kun­gen till en plym”, sa Palme.
Socialdemokra­terna kunde ha kvar kravet på repub­lik men det var en lågen­ergifråga efter­som man nu kunde säga att kun­gen var helt avlö­vad på makt. Monarkin kunde avskaf­fas med ett pennstreck, som Palme uttryckte det.
Kung Gustaf VI Adolf var själv inte intresserad av per­son­lig makt och accepter­ade uppgörelsen i Torekov utan knot.
Från vän­ster­håll rasade man över den för­sut­tna chansen att en gång för alla avskaffa monarkin. I dag finns åter en växande opin­ion för repub­lik.
Men kung Carl XVI Gustaf har via sin opin­ion­spåverkan en större makt i dag än Palme kunde drömma om. Monarkins ställ­ning byg­ger på hur kun­gahuset agerar. Opin­io­nen kan svänga snabbt: från Tsuna­mi­tal till försök att vända blad.
När Vic­to­ria gifte sig ham­nade monarkins framtid i hennes knä. Daniel har med liv och lust gått in i rollen som staffage­figur och är med­veten om att det är hus­trun som står i cen­trum.
Vic­to­ria vet att hon tvin­gas leva i en dokusåpa som styrs av mass­me­dia. Hon vet att hennes ställ­ning är stark men att hon måste jobba för att behålla den.
Hennes roll blir annor­lunda än pappa kun­gens. Men på vilket sätt vet vi inte. Med en egen familj ökar kraven på att forma monarkin i framti­den.
På det sät­tet står Vic­to­ria ensam. Hon kom­mer att för­föl­jas av hård granskn­ing och har inte ens en plym att dölja sig bakom.

Historien om mitt första löp

Bild:Anna-Lena Ahlström c kungahuset.se

APROPÅ DROTTNING Sil­vias magsjuka i Paris, som av rap­porterna att döma kan ha berott på mat­förgift­ning, erin­rar jag mig mitt första löp.
Jag var prak­tikant på kväll­stid­nin­gen GT, hösten –76. En hård skola. Mer än en gång höjde jag på ögonbry­nen inför åsy­nen av hur lättvin­digt man hand­skades med jour­nal­is­tiken. Den var tydli­gen inte alltid lika ser­iös som jag trodde att den var när jag sökte till jour­nal­isthögskolan för att förän­dra världen.
Klockan 01.20.
Nattchefen: “Vi måste ha en kom­men­tar av en pros­tituerad till det här!“
Den Gar­vade Kväll­sre­portern: “Jag fixar det.“
Min tanke: “Ska han sticka ner till Götabergs­gatan nu? Hin­ner han det?“
Den Gar­vade Kväll­sre­portern satt dock lugnt kvar på sin stol, drog i ett manus­blad i skriv­mask­i­nen och bör­jade skriva: “Anneli, 23, har gått på gatan i två år…”

EN ANNAN GÅN hade Den Gar­vade fått tag i ett rik­tigt scoop. Dessvärre hade han ett annat jobb inbokat och denna gång måste han verk­li­gen sticka iväg.
Under svår vånda läm­nade han över job­bet till prak­tikan­ten. Jag fick alltså hugga tag i nyhet­stipset om att en kock vid Ste­nungs­baden i Ste­nung­sund insjuk­nat i sal­mo­nella.
Ingen större nyhet om det inte varit kop­plat till kun­ga­paret. De hade kom­mit till Ste­nung­sund inför den högtidliga sjösät­tnin­gen av den första sven­ska Amer­i­cas Cup-båten.
På kvällen var det ban­kett med mat lagad av en sal­mo­nel­lasjuk kock…
Jag kunde inte få någon bekräf­telse på att någon av gästerna drab­bats men skrev på vad jag hade.
Nästa dag såg jag löpet, mitt allra första, som sam­tidigt var ytterli­gare en lek­tion i hur slip­ste­narna dras på en kväll­stid­ning: “HUR SJUK ÄR SILVIA?”

Du sköna nya journalistvärld

JAG LÄSER ETT referat av ett före­drag som Afton­bladets mobilredak­tör Ted Kudi­noff höll på en kon­fer­ens i Ams­ter­dam. Och får en inblick i vilka kri­terier som styr den nya jour­nal­is­tiken. Nyt­tigt att veta för en gam­mal pap­per­sräv.
Att kväll­stid­ningar alltid varit på det klara med vad som säl­jer är inget nytt. Men här talar vi bor­tom rubriker och löps­ed­lar.
Afton­bladet Plus har 1,8 miljoner besökare på mobilen varje dag och för att fånga in läsare har man inte bara en redak­tion utan också trafik­an­a­lytiker för att bäst förstå vad pub­liken vill ha.
Ted Kudi­noff bet­on­ade, enligt refer­atet på journalism.co.uk, att det var vik­tigt med full hän­given­het på alla nivåer, från chefredak­tör till repor­trar, deskar och ana­lysteam.
Han berät­tade att sex och rela­tioner är per­fekta för mobilen. Anled­nin­gen är att läsarna har sin smart­phone med sig hela tiden och där­för känns den mer pri­vat jäm­fört med datorer som kanske delas med hela famil­jen.
Även nöjes­tex­ter är gång­bara på mobilen. Läsarna letar alltid efter extra­ma­te­r­ial kring kändisar och pop­ulära tv-program.
Krim är också pop­pis, särskilt kväl­lar och hel­ger: “Vi kan skriva näs­tan vad som helst om krim­i­nalitet och mys­tik och det säl­jer”, sa Kudi­noff enligt refer­atet.
Redak­tio­nen job­bar väldigt nära ana­lysteamet för att iden­ti­fiera tid­punk­terna för topp­trafik i mobil­tele­fon­erna och skräd­darsy tex­ter som pas­sar.
Dessa tider är 6.30 — 9.00 på mor­gonen, klockan tolv på dagen och mel­lan 18.00 och 23.30 på kvällen. De är nära knutna till läsar­nas mobil­be­teen­den. Man anpas­sar en topp­story för dessa tider för att det ska stämma med vad läsarna vill ha.
Det är inte bara är unga som läser i mobilen, Afton­bladet har även många äldre läsare, där­för måste de veta vilka ämnen som säl­jer bäst vid vilka tillfällen.
Hän­given­heten till innehåll som är anpas­sat till betal-idéer behöver spri­das ut över organ­i­sa­tio­nen för att det ska fungera, menade Kudi­noff och han försäkrar sig om att repor­trarna är med­vetna om att deras artik­lar förvän­tas dra till sig nya prenu­mer­an­ter.
Så långt refer­atet.
Nästa steg är väl att anpassa mate­ri­alet indi­vidu­ellt. Man vet vad en speciell läsare brukar klicka på och top­par med det i just den per­so­n­ens mobil­tele­fon. Unge­fär som när ICA skickar ut rabat­ter på varor man brukar handla.
Mer kom­mer­siell än så kan väl knap­past jour­nal­is­tiken bli.
Nack­de­len är att man frestas skriva “näs­tan vad som helst”. Vilken reporter vill skriva “vad som helst”? Jag tror att de flesta vill skriva något vik­tigt och rel­e­vant.
För en kväll­stid­ning är detta bara en för­längn­ing av gamla lös­num­mer­strate­gier. Men klickan­det är inte heller något nytt. Fråga kungen.

Rubrik om rubriker

Kruka till rubrik

MÅNGA REDIGERARE är fenor på rubriker. Men så finns det några som är särskilda fenor. De är en bland­ning av jour­nal­is­ter och copy­writer, språk­ligt inno­v­a­tiva och med en för­måga att skala bort, hitta syn­onymer, allit­ter­a­tioner och smarta anspel­ningar.
Alltså så långt bort man kan komma från söm­n­druckna klå­par­rubriker som CHOCKEN, BLÅSNINGEN, FIASKOT och lik­nande över­skrifter.
När jag var ung och job­bade på GT hände de inte säl­lan att redi­g­er­aren plock­ade bort den slagkraftiga första ingress-meningen man med stor möda lyck­ats åstad­komma och la den som rubrik i stäl­let. Ett lika enkelt som tids­be­sparande trick.
I min första lärobok i jour­nal­is­tik, Bo Carl­sons “Tid­ning­spro­duk­tion Jour­nal­is­tiska ele­menta och grafisk teknik” från 1971, ställs fem krav på rubriker: Språk­ligt kor­rekt, infor­ma­tiv, rätt utfor­mad, lät­tläst och adek­vat.
Gå igenom en dagstid­ning och pricka av hur många rubriker som upp­fyller alla fem kraven. Det är som allt annat i en tid­ning att det finns en del som är bra och en del som är min­dre bra.
Här två exem­pel ur Göteborgs-Posten nyli­gen.
En rik­tigt bra rubrik var den som hand­lade om det nedläg­gn­ing­shotade City­varvet:
Klockan kläm­tar för sista varvet
Full­ständigt lysande, man blir glad och upprymd. Det är inte alltid en sådan dubbel­ty­dighet lyckas. Ibland frestas redi­g­er­aren att tumma på innehål­let för en bra for­mu­ler­ing.
Ett exem­pel är ingen rubrik utan den skylt som satt på den nu (sor­g­ligt sym­bol­iskt) ned­mon­ter­ade fyren Sälö knapp som GP länge spon­srade. Det stod “Lyser på grund av GP”. I mina språköron är “på grund av” neg­a­tivt. Det borde stått “Lyser tack vare GP”. Men då mis­sar man dubbel­syft­nin­gen med grun­det. Men det kan inte hjäl­pas, skyl­ten var ingen bra språk­lig reklam för GP.
Till sist en usel rubrik från GP:s mag­a­sin Två Dagar:
Keramikens återtåg
Här verkar redi­g­er­aren inte ha läst ingressen och helt mis­sat vad det hand­lar om. Tex­ten berät­tar näm­li­gen om att keramik tvär­tom är på modet igen. Alltså inte på reträtt. Återkomst hade varit språk­ligt kor­rekt, infor­ma­tivt och adekvat.

 

Sista krigsdagen före den 200-åriga freden

SVERIGE HAR haft fred i 200 år. Vad hände den sista dagen innan den långa fredspe­ri­o­den, den 14 augusti 1814? Och vem var den siste svenske sol­daten som dog? Det tog åtskil­liga tim­mar i krigsarkivet i Stock­holm för att få svaren.
Och Sven­ska Dag­bladet tog väl hand om mate­ri­alet med en pro­fes­sionell utgörning.

Läs mitt reportage om 1814 i SvD-Kultur sönda­gen den 9 februari.