Tag Archives: ulrika knutson

En krönikas melodi

Posted on by — No Comments ↓

Den sjun­gande krönikören.

I SÖNDAGENS God­mor­gon, världen intro­duc­er­ade Ulrika Knut­son en ny genre: den sjun­gande krönikan. Den hade inslag av både skillingtryck och Bell­man.
Det var ett gott grepp. En krönikör måste bjuda på sig själv. Det lig­ger i själva krönikans kärna att för­fattaren är per­son­lig.
Ulrika Knut­son kan gen­ren. Här några andra exem­pel från samma radio­pro­gram.
1) För några år sedan berät­tade hon om ett besök i Bask­ien, när hon råkade hamna på en restau­rang där ett bröl­lop skulle firas. Hon drogs in i fes­ten och det var livligt och trevligt.
Först efteråt fick hon reda på att säll­skapet till­hörde den ter­rorstäm­plade organ­i­sa­tio­nen ETA. Skrat­tet fast­nade i halsen och nu kom hon in på det som var hennes egentliga ämne, ter­ror­ism.
Detta är ett van­ligt och mycket tack­samt grepp i krönike­bran­schen: man utgår från någon per­son­lig hän­delse som för vidare in i ett större ämne.
2) Under Knutby-rättegången beskrev Ulrika Knut­son för­sam­lin­gen i den lilla byn utifrån tak­mål­ningarna i Knutby medeltid­skyrka, där Kristi brud är avbil­dad. (Att jag sedan stal idén till en egen krönika kan väl vara för­låtet.)
Bra grepp: bege sig bort från hän­delser­nas cen­trum för att få per­spek­tiv.
3) I sep­tem­ber tog Knut­son upp det då aktuella ämnet om Lars Vilks besök på en rasistkon­fer­ens i New York. Men hon stan­nade inte bara där, hon vidgade ämnet till andra lik­nande aktuella hän­delser: den för­fal­skade enkro­nan med kun­gasatir och nal­larna över Vit­ryssland.
Inte nog med detta, hon gav även per­spek­tiv bakåt till andra kon­tro­ver­siella konstnärs-personer som Dan Wol­gers och Lars Hillers­berg och hans tid­ning Puss.
Bra grepp: en skick­lig krönikör kom­menterar inte bara en aktuell hän­delse utan ser också tren­der och ger sam­man­hang och per­spek­tiv.
Allt detta och mer där­till behärskar krönikör­sproff­set Ulrika Knut­son. Hon vet dessu­tom att en bra krönika ska det sjunga om.

Bra texter börjar med redaktörskapet

Posted on by — No Comments ↓

STANDARDEN PÅ EN tid­nings tex­ter sätts av redak­tör­erna. Att tex­ter blir nog­grant granskade är en stark sig­nal till repor­trarna att på den här redak­tio­nen vill vi ge läsarna bra läsvärda tex­ter. Det går inte att lämna ifrån sig vad som helst och hop­pas att någon fixar till det i slutän­dan.
Sig­nalerna bör ges redan när job­bet ska göras. Hörde Fil­ters chefredak­tör Mat­tias Görans­son sucka över alla frilansare som hade idéer om ett ämne. Just ett ämne men inget mer. Han sak­nade någon dju­pare tanke om vad som skulle berät­tas.
En idé måste alltid kokas ner, stö­tas och blö­tas. Alltid. Även om det är en erkänt duk­tig reporter som alltid läm­nar väl­skrivna tex­ter ifrån sig. Alla måste tvin­gas tänka igenom vad som egentli­gen ska berät­tas.
Minns ett sam­tal för länge sedan med Ulrika Knut­son som berät­tade hur det var på salig Månads-Journalen.
Där hade man extremt pro­duc­er­ade tex­ter. De var oer­hört geno­mar­be­tade, “…för att inte säga över­ar­be­tade”. Alla jobb diskuter­ades igenom ordentligt innan de läm­nades till reportern. Idéerna drogs alltid flera varv. Tex­terna gick runt och ältades. Det rådde ett förtroen­de­fullt förhål­lande mel­lan medar­be­tarna. Ingen pres­tige, berät­tade Knut­son.
Rubriker och ingresser maldes i en särskild kvarn. De måste vara exakt rätt för att passera.
Frilansare fick inte bara en beställ­ning, idéerna knå­dades och vreds. Alla kla­rade inte detta. Det hände att frilansare sprang ut från M-J och ropade: “Aldrig mer!”.
Eller “Aldrig Mehr!”, kanske. För det var chefredak­tören Ste­fan Mehr som drev det språk­liga arbetet in i min­sta kom­mate­cken. När Ulrika Knut­son kom till M-J tyckte hon att han inte var rik­tigt klok. “Han kunde driva folk till vansinne.” Men efteråt insåg hon hur mycket hon lärde sig på den här tiden. I stäl­let för att vara stingslig blev hon tack­sam när andra hade syn­punk­ter på den egna tex­ten.
Det hand­lar om att få en bra atmos­fär på redak­tio­nen. Det är svårt och kräver långsik­tigt arbete. Men fram­för allt att led­nin­gen inser värdet av väl­skrivna tex­ter och hur dessa kan lyfta en tidning.